Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 20 juni 2007

    Jordbruket måste marknadsanpassas

    Sveriges regering har som mål att vi ska tillhöra kärnan i Europasamarbetet. Något som är viktigt, inte minst för de svenska bönderna, eftersom all jordbrukspolitik är gemensam inom unionen.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Den största frågan för EU på mina områden under mandatperioden kommer att vara hälsokontrollen av EU:s jordbrukspolitik, CAP. Min ambition är att Sverige ska ha ett stort inflytande i hälsokontrollen.
    Vi vill påverka de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen.
    I slutet av maj skickade vi ett brev till kommissionen där vi redogör för Sveriges ståndpunkt inför hälsokontrollen. Brevet innehåller två delar.

    En del där vi beskriver hur vi ser på CAP på lång sikt, och en del som handlar om vad vi vill uppnå i hälsokontrollen. Under arbetet med brevet har vi haft som mål att arbeta långsiktigt, att skapa stabila spelregler för Sveriges och Europas bönder, och att skapa en bred majoritet för våra förslag.
    När innehållet i brevet togs fram hade vi två referensgrupper. Den ena bestod av riksdagsledamöter från samtliga riksdagspartier. Den andra bestod av representanter för konsumenterna, miljörörelsen och jordbruksnäringen, däribland LRF.

    För hälsokontrollen gäller att exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka. Detta för att nå det långsiktiga målet, en jordbrukspolitik som är marknadsanpassad, men där bonden får ersättning för det jobb som utförs med att tillhandahålla kollektiva nyttigheter. Jag tycker det är rimligt att bonden får betalt för alla de mervärden som jordbruket skapar, som god djurhälsa och djuromsorg, öppna landskap och bevarandet av vårt kulturlandskap. Här måste hänsyn även tas till regionala och klimatologiska skillnader inom EU.

    Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte. Dels för att många faktorer spelar in, inte minst WTO-förhandlingarna, men också för att vi inte vill låsa in oss i en förhandlings­- position. Under hela denna process är det viktigt att vi från Sverige ständigt ser till att vara förhandlingsbara. Något jag är övertygad om att Sveriges bönder vinner på.
    Att låtsas som att ingenting kan, eller bör, ändras med EU:s jordbrukspolitik är inte en framkomlig väg.
    Åtminstone inte för den som vill vara med och utveckla det europeiska jordbruket.

    Det finns skäl att analysera varför skattemedel används till stöd till jordbruket. Dagens målsättning för CAP är föråldrad. Allmänhetens syn på CAP är förmodligen dess största svaghet. Tänk om det var så att vi i stället fick en stor uppslutning bakom behovet av stöd till kollektiva nyttigheter, som exempelvis öppna landskap.
    Om vi ska uppnå detta måste vi ändra dagens direktstödssystem. Som alla känner till har jag själv uttryckt mig positiv till en så kallad "flat rate", ett stöd lika för alla. Detta skulle kunna vara ett sätt att betala för de kollektiva nyttigheter som jordbrukarna i Europa tillhandahåller.

    Jag hyser stor beundran och aktning för den svenske bonden, som är en duktig företagare och producent av högklassig råvara. Jag menar att svenska bönder har alla möjligheter att konkurrera på världsmarknaden.
    Men då krävs också att konkurrensvillkoren blir mer likvärdiga med den europeiska kollegan. Något regeringen arbetar för.

    Eskil Erlandsson
    jordbruksminister, c

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen