Genetisk förstärkning först - sedan jakt

Den senaste tiden har jag och en kollega från Naturvårdsverket rest runt i Mellansverige och träffat förtroendevalda från bland andra LRF och Jägareförbundet för att prata genetisk förstärkning av vargstammen.

Men framför allt har vi lyssnat. Frågorna har varit många och jag vill passa på att klara ut några vanliga frågeställningar.

Hur många vargar ska vi ha i Sverige?

Att det inte ska vara ”så många som möjligt” är nog de flesta överens om. Det ska däremot vara tillräckligt många för att nå riksdagens mål om en livskraftig vargstam med en god genetisk status, det vill säga en gynnsam bevarandestatus.

Hur många vargar behövs det då? Svaret från Naturvårdsverket är 380.

Antalet bygger på det forskarunderlag som Naturvårdsverket fick i höstas där man bland annat tar hänsyn till vargstammens genetiska status, naturlig invandring av vargar från öst samt katastrofer och sjukdomar som kan drabba vargstammen.

Hur påverkar EU våra beslut om jakt?

Vargen är en skyddad art enligt EU:s direktiv. Den svenska lagstiftningen utgår från detta.

Det betyder att särskilda krav måste uppfyllas innan vi tillåter jakt på varg. EU-kommissionen anser att Sverige ska ha påbörjat en genetisk förstärkning för att vi ska kunna genomföra en licensjakt eftersom vargen inte uppnått en gynnsam bevarandestatus.

Ett beslut om jakt på varg på andra grunder än skyddsjakt innebär enligt EU-kommissionen att frågan kommer att hamna i EU-domstolen. Det skulle stoppa våra möjligheter till licensjakt – kanske under flera år.

Därför är det viktigt att vi kan genomföra en genetisk förstärkning i vår.

Varför är det så viktigt med genetisk förstärkning?

Vargen i Sverige är så inavlad att vargarna är mer släkt med varandra än helsyskon. Inaveln är ett hot för att nå en riksdagens mål om långsiktigt livskraftig vargstam.

Därför har riksdagen beslutat att det ska ske en förstärkning av vargstammen med högst 20 vargar som ska placeras ut där det redan finns varg.

Naturvårdsverket och Jordbruksverket har fått uppdraget av regeringen att genomföra en sådan genetisk förstärkning och jag är projektledare för uppdraget.

Hur ska vi göra nu?

Min bedömning är att det viktigaste sättet att förbättra acceptansen är att visa att vi har en helhetsbild och en långsiktighet i förvaltningen.

Vi har inget alternativ till att följa EU:s direktiv så länge vi är medlemmar i EU. Parallellt behöver vi arbeta för att förebygga och minska de problem som vargen för med sig för att den enskilde inte ska drabbas.

Om vi visar att vi kan genomföra genetisk förstärkning under några år och vargen är på väg mot en gynnsam bevarandestatus så bör vi sedan kunna påbörja en försiktig jakt.

Jag tror att det går att få en förståelse för detta i de flesta läger. Genetisk förstärkning är en väg framåt för att minska frustrationen och samtidigt nå riksdagens mål.

Helene Lindahl

projektledare

Naturvårdsverket