Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 31 maj 2007

    Ge skogstekniken det riskkapital den behöver

    Den skogstekniska utvecklingen i Norden är utan tvekan den enskilt viktigaste förklaringen till att svensk skogsindustri fortfarande har en konkurrenskraftig virkesförsörjning. Frågan är hur vi ska kunna säkra det skogsteknologiska ledarskapet när vi nu möter en allt tuffare konkurrens från nya skogsindustrinationer med helt andra förutsättningar för bland annat skogsproduktion.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Uppgiften i dag gäller dessutom inte bara konkurrenskraftiga kostnader, utan också att hitta nya teknik- och systemlösningar som är ännu mera energieffektiva och miljövänliga än dagens.

    I dag är innovationssystemet, som tidigare kännetecknades av ett mycket nära samarbete mellan teknikanvändare eller brukare, maskintillverkare och FoU-organisationer, mer komplicerat än under mekaniseringsepoken. Brukarna som till största delen är entreprenörer vill inte köpa prototyper och har sällan tillräckligt stor verksamhet för att ekonomiskt orka med att ta ett stort utvecklingsansvar. Samtidigt är det där som många bra utvecklingsidéer uppstår.
    I dag saknas dessutom ett fungerande system för riskkapitalförsörjning för entreprenörer och uppfinnare. Detta innebär att ledtiden från idé till produkt och tillämpning riskerar att bli alltför lång.

    En annan skillnad jämfört med tidigare är att tillverkarna inte längre är lokala utan internationella eller globala koncerner. Ägandet i de största tillverkningsföretagen finns nu i USA och Japan, och i de företagen konkurrerar skogsmaskiner för kortvirkesmetoden med skogsmaskiner för helstamsmetoden, jordbruksmaskiner, entreprenadmaskiner med mera om utvecklingsresurserna. Detta innebär risker – Norden kan förlora sin roll som utvecklingsmarknad för professionella skogsmaskiner.
    Specifika behov i nordiskt skogsbruk, som kräver mycket högt teknikinnehåll i maskinerna, kan komma att prioriteras ned och strategisk teknikkompetens kan gå förlorad. I det här läget är det extra viktigt att se över innovationssystemets funktion och stärka riskkapitalförsörjningen så att vi kan behålla teknikförsprånget.

    I utvecklingskedjan från idé till kommersiell produkt är den svaga länken framtagning och test av prototyp eller demonstrator. Här finns inte något stöd att få från Vinnova eller Nutek. I Finland däremot hjälper TEKES till med detta. En entreprenör som har en idé kan tillsammans med en maskintillverkare få 50 procent av kostnaden täckt, och man godtar att entreprenören satsar maskintid och/eller egen tid. Man betraktar alltså teknikutvecklingen i skogen som ett nationellt intresse. Det är rimligt att vi agerar på ett liknande sätt i Sverige, med tanke på de ekonomiska värden som det handlar om. Det är också viktigt att skogsägarna tar ett större utvecklingsansvar. Budskapet är att riskkapitalförsörjningen inom skogsteknikområdet måste ses över, så att viktiga innovationer inom områden som automation, fordon-mark och människa-maskin-interaktion etcetera, inte fördröjs. Löser vi det här så kommer Skogselmia och Elmia Wood även i framtiden att kunna vara ett tekniknav för globalt skogsbruk.

    Lennart Rådström
    Forskningschef, Skogforsk

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen