Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Synpunkten 7 mars 2014

    Brukare och betraktare – vem tar ansvaret?

    Vems ord ska väga tyngst i rovdjursfrågan, den som påverkas eller den som bara betraktar från avstånd? frågar Solveig Larsson, Jägarnas riksförbund.

    Detta är ett debattinlägg i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    I en demokrati är en grundförutsättning att människor får ta konsekvenserna av sitt handlande. Det tankesättet speglas i såväl lagstiftningen som i vårt röstsystem. I dagligt tal benämner vi detta med ordet ansvar.

    Bristen på ansvar blir extra tydlig i vargdebatten just nu. Värnarorganisationernas handlande kan inte uttryckas på något annat sätt än ansvarslöst, eftersom de själva aldrig kommer behöver stå för konsekvenserna av sitt handlande.

    Vi har en av världens mest välutbildade och kunniga jägarkårer. En jägarkår som får ta och tar oerhört mycket mer ansvar än någon annan intressegrupp. För jägarna är ansvaret för viltförvaltningen självklart att ta. Matematiken är simpel, skjuter jägarna för mycket vilt blir det mindre kvar att jaga. Men för att jägarna ska kunna ta detta ansvar måste de också ges förtroende och bestämmanderätt.

    Varg är ett vilt vi helst ser att vi skulle slippa jaga och förvalta eftersom vargen inte passar in i vårt sätt att bruka och verka i naturen. På senare år har det skapats en kraftig polarisering i frågan om vargen mellan brukarna och betraktarna av naturen.

    Besluten fattas längre bort från brukaren och dem som lever med vargen, och det är fullständigt oacceptabelt. Vargen har dessutom blivit politik på såväl nationell som internationell nivå och hänsyn till den enskilde lyser helt med sin frånvaro. Den ansvarsfulle jägaren körs över till förmån för betraktaren.

    De som inte behöver ta något ansvar är de som betraktar naturen utan att bruka den. Bland dessa räknar vi in vargvärnarnas organisationer. Dessa betraktare har en skev bild om hur naturen ser ut och fungerar, och i denna skeva bild är människor endast statister.

    Verkligheten är att det, i hela Sverige, bor människor som brukar skog och mark på ett eller annat sätt. Människor som i högsta grad påverkas negativt av vargens närvaro. Människor som äger eller arrenderar jord för att bedriva närings- eller fritidsverksamhet. Dessa människor, vana vid att ta ansvar för viltförvaltningen, fråntas nu ansvaret på grund av de ansvarslösa betraktarna.

    Värnarorganisationerna väljer att gå till demokratiska ytterligheter och använder lagens luckor för att sätta käppar i hjulen för jägare och andra brukare och att hindra dem att bedriva meningsfull närings- och fritidsverksamhet. Beslut om delegering av skyddsjaktsbeslut till länsstyrelserna överklagas, licensjakten på vargjakt överklagas och stoppas, och samtidigt som domstolen beslutar att ett skyddsjaktsbeslut som inhiberades förra året, faktiskt var lagligt inhiberas nästa beslut.

    Det är dags för beslutsfattarna att fråga sig vems ord som ska väga tyngst. Den som påverkas eller den som bara betraktar från avstånd. För oss är svaret väldigt enkelt. Därför säger vi nej till frilevande varg i Sverige.

    Solveig Larsson
    förbundsordförande
    Jägarnas riksförbund

    Tack!

    Ditt debattsvar är nu inskickat.

    Skicka in debattsvar

    Till toppen