facebooktwittermail

SVT polariserar skogsdebatten

Insatserna är höga och tongångarna hårda i debatten om i vilken utsträckning vi ska bruka eller bevara den svenska skogen. Att nyhetsrapporteringen kring skog ger en nyanserad bild av läget är därför av stor vikt, skriver företrädare för Näringslivets medieinstitut, NMI.

En timmerbil lastar timmer vid en avverkning i en skog i Enköping.
En timmerbil lastar timmer vid en avverkning i en skog i Enköping. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Ska skogen helst stå orörd som en fristad för djur och växtlighet eller brukas som en del av lösningen på en alltmer akut klimatkris? Med Januariöverenskommelsens skogsutredning ute på remiss är insatserna höga och tongångarna hårda. Det eftersträvansvärda är en rimlig avvägning mellan de olika intressena. Att nyhetsrapporteringen kring skog ger en nyanserad bild av läget är därför av stor vikt.

Näringslivets medieinstitut har granskat hur två tongivande medier, Sveriges Television (SVT) och Smålandsposten (SMP), gestaltar skogsbruk i förhållande till klimat och miljö. Slutsatsen är att SVT:s rapportering tar ställning på ett sätt som inte är opartiskt. Huvudsakligen brister SVT:s rapportering på tre sätt:

Det första är att den absolut vanligaste gestaltningen i SVT:s publiceringar utmålar skogsbruk som negativt för miljön. Gestaltningarna skapar en bild av att i stort sett allt modernt skogsbruk utarmar mångfalden i naturen och det i rask takt. Faktaunderlaget för det är dock skralt.

Enligt det mest tillförlitliga kunskapsunderlaget i frågan, Artdatabanken, har maximalt en art försvunnit i Sverige de senaste 30 åren. Det är givetvis bra att rapportera om skogsbrukets risk att påverka miljö och artrikedom, men SVT:s rapportering gränsar till skrämselpropaganda.

Det andra är att SVT:s publiceringar är inkonsekventa om den svenska skogens betydelse för klimatet. SVT rapporterar ofta om att skog försvinner runt om i världen på grund av exempelvis skogsbränder, stormar eller skövlingar. Denna ”avskogning” problematiseras ur klimatperspektiv, det vill säga att när träden inte står kvar så försvinner delar av en viktig kolsänka. När svensk skog försvinner i naturkatastrofer så saknas dock klimatperspektivet nästan helt och blir enbart en ekonomisk fråga.

Den tredje bristen i SVT:s rapportering är perspektiven som saknas. Virkesvolymen i de svenska skogarna har mer än fördubblats det senaste århundradet. All koldioxid som dessa träd bundit lagras i det timmer som använts till byggnader och sågtimmerexport. Det betyder att svenskt skogsbruk, och de företag som tillverkar biobaserade produkter samt ger sysselsättning i hela landet, starkt bidragit till att minska koldioxidhalten i atmosfären. Detta nämns inte i sammanhanget trots enighet i frågan hos de flesta berörda myndigheter, vetenskapsakademier och skogliga forskningsinstitutioner.

SMP:s artiklar har få likheter med bilden av skogsbruk jämfört med SVT. Att bruka skogen porträtteras som något självklart. Varken klimatperspektiv eller problematisering av skogsbrukets miljöpåverkan är vanligt förekommande i SMP.

Utöver den undermåliga journalistiska insatsen från SVT:s sida i ämnet, bidrar publiceringarna till att accentuera klyftan mellan stad och land. Det är orimligt att public service så tydligt är med och polariserar debatten om skogen.

Fotnot: Sveriges Television har erbjudits replik med avstår.

Mats Olin

Ester Hertegård

Näringslivets medieinstitut, NMI