”Prioriterar LRF heltidslantbrukarna?”

Lönsamheten inom mjölkproduktionen är nu tillbaka på ungefär samma nivå som 2021. Det innebär att det fattas ungefär 1,50 kronor per kilo mjölk för att vi ska få betalt för alla timmar vi arbetar, kunna amortera av våra ladugårdsbyggen och ha en liten vinst i företaget. De kostnadssänkningar som skett för oss på gårdsnivå är inte alls lika stora som mjölkprissänkningarna.

Att lönsamheten varit för låg under en lång tid har visat sig i sjunkande invägning (även om invägningen tillfälligt är lite högre) och låg investeringsvilja.

Den senaste tidens stora inflation har gjort att våra kunder och konsumenter nu prioriterar lågpris. Den ekologiska produktionen tappar stort i alla kategorier.

Samtidigt med detta så har vi en livsmedelsstrategi som efterfrågar en ökad livsmedelsproduktion. Dessutom behöver vår beredskap av livsmedel och förnödenheter öka.

Vi mjölkproducenter undrar vad branschorganisationen LRF Mjölk såväl som LRF i stort gör för att stärka mjölkproduktionen, som är en viktig del av svensk livsmedelsförsörjning, i detta läge. Vi frågar oss också om LRF Mjölk organisatoriskt kan driva produktionslantbrukets frågor, då många olika intressen har kommit att samlas under LRF-taket.

Vi har tre konkreta frågor:

• Hur agerar ni inom LRF mjölk och Svenskt sigill för att sänka kraven för oss inom mjölkproduktionen?
• LRF Mjölk styrs av mejerierna. Vem företräder mjölkproducenterna inom LRF?
• Antalet heltidsföretagare inom lantbruket minskar hela tiden och nu finns det bara drygt 10 000 heltidslantbrukare. Samtidigt har LRF över 100 000 medlemmar. Det är en betydligt större del av medlemmarna som inte är direkt beroende av lantbruk för sin försörjning än de som är det. Hur ska LRF kunna företräda oss heltidslantbrukare och driva de frågor som är viktiga för oss när majoriteten inte är direkt beroende av lantbruk? Vilket intresse väger tyngst i LRF om de är motstridiga?