”Sveriges hemliga vapen”
Tänk ett svenskt Jas 39 Gripen som spränger ljudvallen när den går upp över Östersjön för att hålla gränsen – med svenskt bränsle i tanken!

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
”Man kan bara vara tacksam och glad att över att våra stora skogar hjälper oss att komma över denna sida av tidens besvärligheter”.
Så lät det i en journalfilm från krigsvintern 1941. I filmen syns enorma vedtravar framför de vackra husen längst strandvägen i Stockholm med Nordiska museet i bakgrunden. Veden kom väl till pass. Krigsvintrarna var rekordkalla. Den 13 december 1941 uppmättes −53 °C vid Malgoviks folkskola i Vilhelmina i södra Lappland.
Och veden användes inte enbart till att värma kaminer och spisar.
Under andra världskriget användes gengas som fordonsbränsle i Sverige och Finland på grund av bristen på olja. Av totalt 250 000 fordon räknar man med att 80 000 var gengasdrivna 1939.
I skogslandet Sverige började Kooperativa Förbundet att vid Norsälvens mynning i Vänern att bygga Älvenäs cellullfabrik. Året därpå stod fabriken klar och verksamheten kunde dra igång. Bakgrunden till den värmländska industrisatsningen var att skapa inhemsk produktion av textilier då Sverige var avspärrat och utrikeshandeln var starkt begränsad till följd av kriget.
Historien upprepar sig inte, men den rimmar är ett bevingat uttryck som kommer väl till pass. För dras Sverige in i ett krig eller en allvarlig kris kommer skogsbruket och skogsindustrin återigen att vara Sveriges hemliga vapen.
I sin senaste rapport konstaterade Försvarsberedningen att det svenska skogsbruket utgör en central del i Sveriges försörjningsberedskap och att skogsnäringen bör inkluderas i beredskapssektorernas arbete, som ATL nyligen berättade om på nyhetsplats.
Det är en välkommen insikt om än något senkommen.
Sverige är mer beroende av skogsbruket och skogsindustrin än vad de flesta förstår. Det är inte kärnkraften, vattenkraften eller vindkraften som är Sveriges största energislag – utan bioenergin. Den står för nästan 40 % av den totala slutliga energianvändningen och över 80 procent av bioenergin kommer från skogen.
Skog är en råvara som inte behöver skeppas in över havet. Den växer runt knuten, kan skördas av lokal arbetskraft och kan eldas i värmeverk utspridda över hela landet. Landets värmeverk kan också relativt snabbt och enkelt växlas om till kraftvärmeverk och producera el om incitamenten för detta stärks.
I händelse av krig kan lokala maskinlag, lokala sågverk och lokala hyvlerier få fram virke för att laga det bomberna har raserat. Massa- och pappersindustri kan sjukvården förses med hygienprodukter och förpackningar till livsmedelsindustrin. Dessutom kan skogsindustri förse landet med välbehövliga exportintäkter så att Sverige har pengar för att hålla gränsen.
Det är bra att Försvarsberedningen nu erkänner skogsbrukets och skogsindustrins stora betydelse för totalförsvaret men det kan inte stanna vid ett erkännande.
Skogslagstiftningen behöver förses med en krisknapp som lagstiftaren kan trycka på.
Händer det värsta måste det finnas möjlighet att undgå tungrodd byråkrati. Den överklagandestorm som skogsbruket har hamnat i understryker inte enbart vikten av att få ett reformerat artskydd på plats utan också att det måste finnas en plan b om Sverige hamnar i trångmål. Det behöver finnas en krisknapp på plats som omedelbart kan ge geografiska dispenser om lagstiftaren så önskar och en sådan behöver tas fram snarast – inte när krisen eller kriget väl infunnit sig.
Skogsbruket och skogsindustrin behöver också vara bland de delar av näringslivet som är prioriterade för att exempelvis få tillgång till drivmedel. I dag har skogsindustrin relativt små råvarulager som inte kan hålla igång verksamheten speciellt länge och ett stopp för maskinlagen ute i skogen skulle relativt snabbt få konsekvenser för hela skogens värdekedja.
På tal om drivmedel kan skogsindustrin också vara en viktig pusselbit för att öka Sveriges självförsörjning på ett område där vi i dag är importberoende.
SCA och St1 har kommit långt i sina planer på att inleda produktion av 200 000 ton fossilfritt flygbränsle från biomassa – biomassa i form av överblivet spån och bark som vidareförädlas till flytande biodrivmedel. Vid SCA:s massabruk Östrand utanför Timrå har redan markförberedelser för ett bioraffinaderi gjorts och nödvändiga tillstånd erhållits.
Det vore en industriell förmåga som skulle öka vår självförsörjning och därigenom vår nationella beredskap. Tänk ett svenskt Jas 39 Gripen som spränger ljudvallen när den går upp över Östersjön för att hålla gränsen – med svenskt bränsle i tanken!
Den tanken behöver inte vara så främmande som det låter – om bara politikerna som en del av totalförsvarsplaneringen ger skogsindustrin rätt förutsättningar. Att det dessutom kommer att vara bra för klimatet borde till och med glädja miljöpartisterna.
