facebooktwittermail

”Sveriges beredskap var god”

En av alla de lärdomar som Finland tog till vara, men som Sverige slösade bort, var betydelsen av helhetssyn, skriver Pär Isaksson, författare till den nyutkomna boken ”Vår beredskap var god”.

anläggning med silos för spannmål.
Att lagra spannmål var klokt, men för en uthållig livsmedelsförsörjning behövdes också gödningsämnen och djurfoder. Det skriver författaren Pär Isaksson. FOTO: HENRIK ISAKSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Pandemin har blottlagt stora brister i svensk beredskap. Åtgärda dem. Men uppfinn inte hjulet på nytt.

Det värsta är över och Sverige andas ut. För regering och myndigheter väntar nu ett viktigt uppdrag – att lägga upp lager med läkemedel, skyddsutrustning och annat som behövs i framtida kriser.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har börjat arbetet med att skapa en bättre försörjningsberedskap. Näringslivet är med på noterna. Volvo, ABB, Saab och Mölnlycke meddelade nyligen att de vill hjälpa till att göra Sverige ”världsledande inom framtidens försörjningsberedskap”.

Det låter bra. Men frågan är om det kan leda till konkreta resultat. För hittills har debatten kännetecknats av yrvakenhet och historielöshet.

När vi avvecklade beredskapslagren för 20 år sedan så skedde det utan nämnvärd diskussion. Det ekonomiska försvaret sågs som en dyrbar kostnadspost och som en relik från det kalla kriget. Ingen analys gjordes heller av den svenska försörjningsberedskapens ursprung och utveckling.

Den kom till genom ett riksdagsbeslut i juni 1937. På bara två år byggde Sverige sedan upp unikt stora beredskapslager av mat, gödningsmedel, bränsle, läkemedel och råvaror till industrin.

Projektet koordinerades av Walter Wehtje, som senare skulle göra Atlas Copco till ett världsföretag, och några få tjänstemän på Statens Reservförrådsnämnd. Finansminister Ernst Wigforss betalade, men allt arbete med inköp och lagring sköttes av industriföretag, lantbrukskooperationen och andra importörer. Det var ett tidigt exempel på outsourcing, som sparade värdefull tid och pengar.

Förråden fanns på 1 000 platser runtom i landet och 1939 hade Sverige spannmål för ett helt års behov i magasinen. Inget annat land hade något liknande. Det var därför Per Albin Hansson kunde säga i augusti 1939 att ”vår beredskap är god”.

Erfarenheterna hölls levande under efterkrigstiden. Sverige mötte Suezkrisen 1956-1957 med välfyllda beredskapslager och färdigtryckta ransoneringskort för olja och bensin. Även under oljekrisen 1973 hade vi en försörjningsberedskap som påminner om den som Finland hade när pandemin slog till 2020.

En av alla de lärdomar som Finland tog till vara, men som Sverige slösade bort, var betydelsen av helhetssyn. Att lagra spannmål var klokt, men för en uthållig livsmedelsförsörjning behövdes också gödningsämnen och djurfoder.

I dag importerar vi merparten av våra livsmedel och även andra förnödenheter. Därför blir det ännu viktigare med planering och inventering av resurser för att snabbt kunna dra igång produktion i krislägen.

Självklart kommer framtidens krisberedskap att se annorlunda ut. Men låt oss i det arbetet också lära av vår historia.

Pär Isaksson
Tidigare bland annat kommunikationschef i industrin och författare till ”Vår beredskap var god. Hur Sverige förberedde sig för att klara kriget” (Timbro förlag, 2021)