facebooktwittermail d

”Sverige läcker som ett såll”

Vissa delar av våra klimatavtryck kommer med nödvändighet att belasta andra. Det är svårt att producera bananer i Västerbotten, men det går faktiskt utmärkt att odla skog och att föda upp betesdjur. Det skriver Marie Wickberg i en krönika.

Varför är det billigare att äta en ko från Brasilien än en från Borås, undrar Marie Wickberg i en krönika. FOTO: MATS WILHELM/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

De svenska naturbetesmarkerna är mer artrika än tropiska regnskogar, men de minskar i radikal takt. Om detta pratar vi dock väldigt lite. En artikel i Dagens Nyheter i början av januari utgjorde dock ett ovanligt undantag.

Det verkar vara enklare att sälja in påståendet att vi skövlar den svenska skogen än att betande djur, och därmed viss typ av köttkonsumtion, faktiskt är avgörande för tusentals arter i våra hagmarker.

Vi svenskar äter ungefär 40 procent mer kött än vi gjorde 1995. För nötkött har den inhemska delen av marknaden minskat från drygt 90 procent i början av 1990-talet till under 60 procent idag.

Varje normalt funtad människa behöver ställa sig frågan – varför är det billigare att äta en ko från Brasilien än en från Borås?

Förutom uppenbara argument som biologisk mångfald, antibiotikaanvändning, bekämpningsmedel, avskogning och djurhälsa så kan man konstatera att klimatavtrycket för vår köttkonsumtion i hög grad tas av andra länder, så kallat koldioxidläckage.

Strax innan nyår presenterade Skogsstyrelsen en rapport som visar att risken för koldiodläckage även finns i handeln med skogsprodukter. Om Sverige skulle minska avverkningen, till exempel av klimatpolitiska skäl eller för att öka mängden skyddade områden, kan uppemot hälften av virket i stället komma att avverkas i andra länder och importeras.

Förekomsten av läckaget innebär att klimatnyttan minskar, allra mest på massavedssidan.

En lång rad faktorer pekar på att Skogsstyrelsens analys är relevant inför framtiden. De kraftigt ökade avsättningarna för naturvårdsändamål, EU:s förslag om restaurering av olika naturtyper, förnybarhetsdirektivet, krav på ökad kolinlagring i skogsmark, är bara några exempel som pekar på omfattande begränsningar i brukandet. Samtidigt fortsätter efterfrågan på skogsprodukter att öka, inte minst på bränsle- och massavedssidan.

Klimattullar har diskuterats som en möjlig lösning för att jämna ut spelplanen, men för skogsbruket, en avreglerad sektor som verkar på en global marknad, är det avgörande att allt fler länder ansluter till gränsöverskridande avtal för klimatet och kanske framförallt; att alla gör det man lovat.

Vissa delar av våra klimatavtryck kommer med nödvändighet att belasta andra. Det är svårt att producera bananer i Västerbotten, men det går faktiskt utmärkt att odla skog och att föda upp betesdjur.

Beslutsfattarnas uppgift är att navigera i en mycket komplex verklighet, där resultatet av lagstiftningar och regleringar inte får bli att vi flyttar både arbetstillfällen samt miljö- och klimatskulden till andra länder.

Din och min uppgift är att fortsätta att bedriva ett hållbart jord- och skogsbruk, konsumera med måtta och välja rätt på hyllan i affären.

Marie Wickberg
hållbarhetschef, Mellanskog