Sverige behöver höja sin försörjningsberedskap

Varor och tjänster som är nödvändiga för befolkningens överlevnad och för att samhället ska kunna fungera på en grundläggande nivå behöver prioriteras. Det anser Försvarsberedningen vars förslag innebär att det militära och det civila försvaret ska planera för att under minst tre månader möta och hantera en säkerhetspolitisk kris i Europa och Sveriges närområde.

Under de tre månaderna förutsätts att det råder höjd beredskap och att logistikflödena till omvärlden har begränsningar utan att för den skull helt ha brutits. Dessa krav ska vara en utgångspunkt för planeringen av försörjningsberedskapen. Rapporten pekar på vikten av att privata och offentliga aktörer kommer överens om viktiga leveranser till både det civila och militära försvaret inom olika försörjningsområden.

Statliga och privata lager

Försvarsberedningen pekar på Sveriges stora beroende av livsmedelsimporten och som kan bli en akilleshäl i händelse av krig. Beredningen tycker att det ska finnas en lagerhållning i statlig eller privat regi som förser civilbefolkningen och Försvarsmakten med nödvändiga varor och förnödenheter och att distributionen måste ses över och säkras. Som exempel föreslås att lokala noder upprättas i olika delar av Sverige för försörjning av livsmedel och drivmedel.

Eftersom det är osäkert hur leveranser kan nå Sverige vid en säkerhetspolitisk kris i Europa som är längre än tre månader kan Sverige behöva ställa om och öka den inhemska produktionen av livsmedel.

I rapporten lyfts Livsmedelsstrategin fram, vars syfte är att öka svensk livsmedelsproduktion och som i förlängningen därmed kan förbättra livsmedelsberedskapen. Försvarsberedningen konstaterar dock att det krävs ytterligare åtgärder med särskilt fokus på livsmedelsberedskapen vid krig för att snabbare säkerställa en tillräcklig livsmedelsförsörjning.

Försvarsberedningen anser att en livsmedelsberedskap behöver byggas upp genom lagerhållning av nödvändiga livsmedel för att klara försörjningen vid en säkerhetspolitisk kris. Privata aktörer har en viktig roll i uppbyggandet av livsmedelsberedskapen eftersom Sverige i dag inte har någon nationell lagring av livsmedel i statens ägo.

Berörda offentliga och privata aktörer på central nivå behöver gemensamt planera för hur livsmedelsförsörjningen ska utformas samt hur distributionen inom landet ska säkras. Försvarsberedningen föreslår att sektorsansvariga myndigheter leder arbetet med att stärka livsmedelsberedskapen. Inom livsmedelssektorn är det Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt som har särskilt ansvar för krisberedskapen inom sina respektive ansvarsområden.

Finland lyfts fram

En analys behöver göras för att fastställa mängden livsmedel som måste finnas tillgänglig under en allvarlig säkerhetspolitisk kris. Dessutom behöver en kartläggning göras av vilka strategiska varor som behöver säkras samt hur verksamhetens beroende av transporter, el, elektroniska kommunikationer och it-stöd ska hanteras. Försvarsberedningen lyfter här fram Finlands beredskapsplanering som exempel på hur den svenska livsmedelsberedskapen skulle kunna byggas upp.

Det yttersta ansvaret för att tillgodose livsmedelsförsörjningen lokalt vilar på kommunerna. De ska även medverka vid allmän prisreglering och ransonering. På lokal nivå kan därför kommunerna tillsammans med privata aktörer behöva komma överens om avtal kring hur leveranser av livsmedel ska genomföras.

Kostnaderna för Försvarsberedningens förslag om livsmedels- och dricksvattenförsörjning uppskattas till 700 miljoner kronor per år under perioden 2021–2025 och bör främst finansieras via statens budget. Kostnaderna för avtal med privata aktörer kommer att kunna uppskattas först i samband med att avtalen förhandlas, skriver beredningen.

När det gäller energiförsörjningen kan det finnas behov av ökade förutsättningar för lokal produktion och distribution av el, skriver Försvarsberedningen. Ett underlättande av detta är den blocköverenskommelse som gjordes 2016 om att Sverige år 2040 ska ha 100 procent förnybar elproduktion. Som en effekt kommer troligen fler lokala producenter av vind- och solkraft att finnas på marknaden vilket kan komma att minska sårbarheten vad gäller elförsörjningen på lång sikt.

Överlag anser Försvarsberedningen att omställningen till förnybar el även bör kunna ge fördelar ur ett totalförsvarsperspektiv.

Den i dag befintliga lagringen av olja är främst avsedd att användas vid störningar på den globala marknaden. Försvarsberedningen anser att möjligheten för staten att nyttja oljelagren vid störningar vid allvarliga säkerhetspolitiska kriser och i krig bör ses över.

Försvarsberedningen anser att ett planeringskrav ska ställas på samhällsviktiga aktörer vars verksamhet är beroende av drivmedel. Krav ska kunna ställas på privata drivmedelsaktörer att utöka lagerhållningen av drivmedel på regional och till viss del lokal nivå.