facebooktwittermail d

”Ett livsmedel är mer än ett varumärke”

Livsmedlen måste börja tas på allvar igen. Då kan vi bygga en spännande gastronomisk framtid i Sverige.

Det skriver Hans Naess, Matti Leino och Martin Ragnar i en debattartikel.

Äkta Gränna polkagrisar är den tionde svenska livsmedelsprodukten som erhåller status som endera Skyddad ursprungsbeteckning eller Skyddad geografisk beteckning inom EU. FOTO: ANNA HÅLLAMS/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Nyligen fick Äkta Gränna polkagrisar status som Skyddad geografisk beteckning inom EU.

Det innebär att alla som följer den specifikation som är uppställd för produkten och tillverkar den inom det definierade geografiska området, i detta fall Gränna, får lov att använda namnet. Äkta Gränna polkagrisar får också märkas med en särskild blågul symbol som används och känns igen över hela EU.

Det är ett viktigt steg framåt och sätter fingret på vår attityd till livsmedel i en tid när producenter tycks tro att inget längre spelar någon roll. Det är dags att likt sydeuropéerna ta livsmedlen på allvar – våra egna alltså!

Äkta Gränna polkagrisar är den tionde svenska livsmedelsprodukten som erhåller status som endera Skyddad ursprungsbeteckning eller Skyddad geografisk beteckning inom EU. Andra svenska nykomlingar är till exempel Wrångebäcksost och Värmländskt skrädmjöl.

Det är en glädjande och viktig utveckling för skydden handlar i praktiken inte främst om ett varumärke utan visar på ett mycket viktigt kvalitetsarbete.

Handen på hjärtat: Vem vill käka en kanelbulle gjord på palmolja och vasslepulver även om den är 50 öre billigare? Vem vill bli blåst av ICA på vad en Ankarstock verkligen är? Vem tycker det är festligt att en ost som har Åseda i namnet inte tillverkas i orten Åseda utan i Danmark?

Visst kan man kalla ett äpple för en banan och det kanske kan vara skoj om man går på dagis, men som vuxen kan man hålla sig för skratt när storföretag bluffar med geografisk hemvist, ingredienser och recept. Inte så att man inte ska driva produktutveckling – självklart är det viktigt också – men varför låtsas om som att en vara är av ett visst slag när den de facto inte längre är det? Det är det frågan handlar om.

”Dansk flödeost” är helt okej som produkt från Danmark – Åseda gräddost från Danmark är däremot ett falsarium.

Kanelbulle är ett traditionellt bakverk framställt på vetemjöl, jäst, socker, smör, ägg och kanel – inte palmolja och vasslepulver. Den som blir sugen på ett bakverk med palmolja och vasslepulver i kan väl få söka efter Palmoljebulle istället.

Ankarstock är ett syrat mjukt rågbröd som har få likheter med den produkt som finns i ICA:s hyllor idag. Inget fel på ICA:s bröd som sådant – men varför beskriva en nyutvecklad limpa med ett namn på en annan existerande produkt?

Vi måste komma ifrån denna besynnerliga syn på livsmedel i Sverige att produkter endast är varumärken och bara ett namn. Där geografiskt ursprung och recept är något som är flyktigt för stunden och inte spelar någon roll över tid. Detta blir produkter utan kulturellt innehåll, ett rangligt kulissbygge mot konsumenten.

Livsmedlen måste börja tas på allvar igen. Då kan vi bygga en spännande gastronomisk framtid i Sverige.

EU-systemet för skyddade beteckningar är ett mycket viktigt verktyg på den vägen. I stället för att importera en massa delikatessvaror från Sydeuropa, låt oss importera Sydeuropas förhållningssätt till varorna.

Italien har 314, Frankrike 259 och Spanien 200 skyddade produkter. Sverige har tio. Skillnaden handlar inte om förutsättningarna utan om attityden.

Hans Naess
ättiksbryggare

Matti Leino
agronom

Martin Ragnar
forskare och författare

Läs artiklar om namnskyddade produkter

EU säger nej till feta från Arla

Köttföretag i strid om skinkvarumärke

Hovrätten tar upp namnstriden

Fler debattartiklar hittar du här