facebooktwittermail d

”Sverige – från extremland till föregångare”

Svenska lantbrukare har på många sätt ett försprång gentemot sina europeiska kollegor, skriver Ylva Persson i en krönika.

Ko äter i stall.
Sverige var först i världen med att förbjuda antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I år träder en ny EU-förordning om veterinärmedicinska läkemedel i kraft. Den är på många sätt en seger för den så kallade svenska modellen för klok antibiotikaanvändning där sjukdom hellre ska förebyggas än behandlas.

Redan före EU-inträdet blev Sverige, 1986, först i världen med att förbjuda antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Först tjugo år senare följde EU efter med ett förbud.

Länge sågs Sverige som ett lite suspekt extremland i många frågor som rörde djurvälfärd och antibiotika. Något vi kunde hålla på med eftersom vi hade så få besvärliga djursmittor, ett isolerat geografiskt läge och glest mellan gårdarna. Och för att vi hade så kallt väder sa de (men sedan kom en viss pandemi och lärde dem att smittor visst kan spridas på vintern).

Jag minns särskilt ett tillfälle då jag för ganska många år sedan representerade Sverige i Internationella mjölkfederationens djurhälsogrupp. Mötet hölls i Bryssel och kollegor från hela världen var på plats (det var före de digitala mötenas tidevarv). Jag propagerade för selektiv sintidsbehandling, alltså när kor med juverinflammation behandlas med antibiotika vid sinläggningen. Vid den tiden tillämpade de flesta länder utanför Norden generell sintidsbehandling där alla kor behandlas, friska som sjuka.

Jag blev kanske inte direkt utskrattad, men de andra delegaterna (utom de nordiska) log överslätande och menade att det var mer eller mindre en omöjlighet att lämna den här strategin. Detta är inte förebyggande behandling hävdade de, det är terapi (det är det inte!).

Men sedan hände något. Fler och fler länder gick över till att rekommendera selektiv sintidsbehandling, åtminstone på utvalda gårdar. Nederländerna gick så långt att de förbjöd generell sintidsbehandling.

Jag tror inte att det var mitt inlägg på mötet som satte bollen i rullning, men jag tror att det kan vara ett exempel på hur Sverige under lång tid har bedrivit sitt internationella påverkansarbete. Likt Cato har myndigheter tillsammans med näringen uthålligt påpekat: För övrigt anser vi att förebyggande antibiotikabehandling bör förbjudas. Och till slut lyckades det.

Kartago förstördes och EU gick på den svenska och nordiska linjen och nu är rutinmässig förebyggande antibiotikabehandling förbjudet inom hela EU. Antibiotika får alltså inte längre ges för att kompensera brister i djurhållningen.

Svenska lantbrukare har på många sätt ett försprång gentemot sina europeiska kollegor. De har redan en djurhälsa i världsklass och har sedan länge klarat att föda upp djuren utan ett ”antibiotikaparaply”. De vet att friska djur inte behöver antibiotika. Snart vet resten av Europa det också.

Ylva Persson

Ylva Persson är biträdande statsveterinär, SVA