facebooktwittermail d

”Svensk kärnkraft köpt av tyska staten – dags att ändra lagen”

Det är lite pikant att den tyska regeringen som sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima har strävat efter att stänga ned den tyska kärnkraften, nu kommer att verka i en miljö där satsningar på kärnkraft är efterfrågade.

Oskarhamns kärnkraftverk.
Oskarhamns kärnkraftverk kontrolleras nu av tyska staten. På bilden reaktor 3 – Nordens största elproduktionsanläggning. FOTO: ADAM IHSE/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

När tyska staten till lågpris köper, och på det sättet räddar, den krisande energijätten Uniper av Fortum ritas den svenska energikartan om.

Uniper äger andelar i samtliga svenska kärnkraftverk – 54,5 procent i Oskarshamn, 29,6 procent i Ringhals och en mindre andel i Forsmark. Dessutom är Uniper Sveriges tredje största vattenkraftsproducent och dessutom ägare till det nu mycket omtalade oljeeldade kraftverket i Karlshamn.

Tyskland ersätter därmed Finland som tung aktör i svensk energiproduktion. Det är lite pikant att den tyska regeringen som sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima har strävat efter att stänga ned den tyska kärnkraften nu kommer att verka i en miljö där satsningar på kärnkraft är efterfrågade.

Skulle det tyskägda Uniper till exempel vilja stänga ned Oskarshamns kraftverk finns det egentligen inget som hindrar dem från att göra det. Svenska kraftnät, den myndighet som är systemansvarig för kraftsystemet i Sverige och också elberedskapsmyndighet har ingen kraft att sätta emot om en elproducent väljer att dra ned eller stänga verksamheten.

Det kan också fattas intresse för att behålla kraftproduktion. Det moderna gaseldade värmekraftverket Öresundsverket hade legat i malpåse en stor del av 2010-talet på grund av låga elpriser. Ägaren Uniper ville under åren 2016-19 att verket skulle kunna hållas i beredskap men det fanns inget intresse för detta från Svenska kraftnäts sida. Resultatet blev att verket såldes, monterades ned för att tillverka el i Sydostasien(!).

Myndighetens tandlöshet var ett problem då, och med dagens energikris är det ett betydligt större problem. Svenska kraftnät borde ha möjlighet att stoppa neddragningar i kraftproduktionen, i kraft av sin beredskapsmakt. Motsvarande myndighet i Tyskland har denna möjlighet till veto.

Företagen borde inte i detta läge kunna skylla på ekonomin. Vi har sett tyska staten gå in och rädda Uniper, den svenska regeringen erbjuder generösa kreditgarantier till kraftbolagen. Skyldigheten att producera borde vara överordnad.

Det finns många exempel på att energimarknaden är rejält i gungning. Efter att produktionsstoppet i Ringhalsreaktorn förlängs till januari ökar risken för avstängningar av elektriciteten och ransoneringar i vinter. Det riskerar inte minst att drabba svenska gårdar.

Livsmedelsproduktionen i jordbruket är enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap en samhällsviktig verksamhet och borde likt sjukhus och äldreboenden skyddas från elransonering eller planerade avstängningar. Risken är dock stor att det inte är möjligt eftersom antagligen hela kraftledningssystem där också gårdar ligger kommer att stängas ned.

Här måste kommuner och länsstyrelser kliva fram och ha kontroll över vilka viktiga verksamheter som finns i deras område. Animalieproduktion och särskilt äggproduktion, kyckling- och grisuppfödning bör så långt möjligt skyddas från störningar i elförsörjningen.

Den som redan har investerat i egen elproduktion, med vatten-, sol- eller vindkraft är bara att gratulera till en bra affär en god nattsömn. För alla andra gäller det att energispara så gott det går och köpa mer bränsle till reservkraftverket än man någonsin gjort tidigare.

Politiker i Sverige och hela EU ägnade 2010-talet åt att underskatta riskerna i energiproduktionen. Där har alla riksdagens partier sin trasa med i den smutsiga byken. Valrörelsens tvärsäkra förslag på lösningar ska nu ersättas av konkreta beslut som snabbt skapar ny energi.

En bra början är att stoppa nedläggningen av fungerande kraftverk. Tillståndsprövningen av vattenkraften måste stoppas tills vidare, energibehovet bör få företräde och man måste se till helheten. Dessutom bör vi få en lagstiftning lik den i Tyskland så att Svenska kraftnät måste godkänna neddragningar i elproduktionen.

Med den sköra majoritet som den väntade regeringssidan har är det önskvärt att det blir en bred uppgörelse om energin med stor uppslutning i riksdagen. Vi måste stå bättre rustade redan detta decennium.