facebooktwittermail d

”Stora problem för Jordbruksverket på tyska matmässan”

Den svenska montern på den tyska matmässan Grüne Woche har stora problem med innehållet. Flera produkter är inte ens gjorda på svenska råvaror, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen.

Ann-Helen Meyer von Bremen på den tyska matmässan Grüne Woche. FOTO: GUNNAR RUNDGREN

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.

Den vegetariska vågen är stark i Tyskland och har inte börjat dala som i Sverige, Storbritannien och USA. Att jordbruksministern Cem Özdemir från De Gröna också är vegetarian, är med andra ord helt rätt, men inte överallt.

Matmässan Grüne Woche är ett hav av skinkor, korvar och ostar där buzzwords som ”klimat”, ”hållbart” och ”veganskt” mer är som exotiska öar. Precis som den kock som brassar vegetabilisk ersättning för ägg.

Kanske är det därför som ministern vid invigningen försöker blidka köttbranschen och bönderna genom att inte prata så mycket om sitt senaste förslag om att slopa moms på frukt och grönt. I stället säger Özdemir att även hans grönsaker behöver djurhållningen.

Det är just den animaliska matglädjen, tillsammans med en och annan öl, som råder på mässan. Tyskland med Alpländerna, och andra charkälskare som Polen och Ungern, dominerar och det hela ackompanjeras av hattar med rakborstar, alphorn, dirndlar, flätade håruppsättningar, mässingsorkestrar, träsnidande män, dans och mycket annat. Det är doft, smak och liv och kontrasten är skarp mot den artificiella hall där tyska regeringen ska kommunicera hållbarhet och klimat, utan någon mat.

Sverige då? Ja man kan säga att Norge är allt det som Sverige nog önskar vara. Det är etno-modernt med fjäll, fjordar och forsande vattenfall, ljusa träslag och lusekoftor, samtidigt som unga kockar står och lagar vackra små rätter à la det nya (numera rätt väletablerade) nordiska köket.

Det är innovativt, spännande, läckert och lockande. Det är lätt att bli mer Nyamko Sabuni än Nyamko Sabuni själv – vi vill till Norge nu!

En kvinna med godbitar vid den norska montern.
Godbitar à la det nya nordiska köket kunde man smaka vid Norges bord på lantbruksmässa Grüne Woche i Berlin. FOTO: GRÜNE WOCHE

Om den svenska montern kan man säga att det syns att Jordbruksverket har haft ansvaret. Det är fjärde gången för ”landslagskonceptet” där allt går i blågult, även utställarna själva.  Det kanske var kul första gången 2018 när vi åtminstone kom till kvartsfinal i VM, men nu tänker man mer på uniformer av olika slag och det är sällan så roliga tankar.

Det mest livfulla är det uppstoppade älghuvud för insta-moments. Matglädjen syns heller inte till. Bäst drag verkar det vara kring hantverksölen, älgkorven och de halva bitarna av älgburgare som säljs för 2,50 euro.

Men det stora problemet är innehållet. Det verkar mycket oklart varför Sverige är på plats.

Uppdraget för Jordbruksverket är att stärka den ekologiska exportmarknaden och storstadsområdet Berlin med sina drygt 6 miljoner invånare och väl utvecklad ekomarknad är självklart intressant. Men det har varit ”svårt att få ihop laget” som man säger från Jordbruksverket. Och det märks.

Kraven var från början att maten skulle vara ekologisk, småskalig, innovativ och baseras på svenska råvaror, men man klarar inte ens av att uppfylla det mest grundläggande kravet, att alla produkter ska vara ekologiska, trots att ekologisk certifiering är en nödvändighet för den som vill ägna sig åt ekoexport. Inte ens älgkorven och burgaren är ekologisk.

Flera produkter är inte ens gjorda på svenska råvaror. Och inget ont om vare sig Orkla eller Arvid Norqvist, men särskilt småskaliga kan de inte anses.

Innovationshöjden då? Ja Jordbruksverket klassar själv bara två av produkterna som innovativa.

Vi går till älgen och tar en insta-bild. Sedan blir det lunch hos Norge.