facebooktwittermail d

Hur ska de unga få kapital till att köpa en gård?

Med nuvarande gårdspriser och struktur på gårdarna är risken stor att det produktiva jordbruket försvinner. Landsbygden utarmas och möjligheterna för unga att etablera sig som bönder minskar, skriver Karin Broström. 

Norrsunda gård, Roslagen. Flygfoto
Som så många gårdar är vår gård alltför liten för att vara ett effektivt jordbruk, skriver Karin Broström. FOTO: KARIN BROSTRÖM

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det behövs fler unga bönder som vill ta vid när vi, som när åldern tränger sig på, vill påbörja vårt pensionärsliv. Döttrarna har utbildat sig, bildat familj och har yrkeskarriärer på flera håll i landet. De gör nog större nytta som läkare och miljöinspektörer än att ta hand om en gammal gård och vidareutveckla den. Vi har gjort vårt.

Vår gård, en vanlig Roslagsgård är 1/16 mantal. Det vill säga cirka 17 hektar åker och ungefär lika mycket skog. Boningshuset flyttades från bykärnan i Norrsund 1860 vid lagaskiftesreformen. En ladugård byggdes med loge därtill. 1902 byggdes en ny större ladugård i vinkel med logen och på 1970-talet fram till 2005 härbärgerade den ett 20-tal mjölkkor med rekrytering.

Ladugården blev för trång och måtten stämde inte med den nya djurskyddslagstiftningen så det blev att bygga en ny lösdrift som blev ett kvighotell som tog hand om kvigkalvarna från en granngård. Ett kvighotell med ett 80-tal kvigor från ett halvår till cirka 24 månader gamla. 

Då går det åt mer betesmark och åkerareal än 17 hektar. Så brukningsarealen inklusive arrenden har varit 70–90 hektar och dessutom har vi haft samarbetsavtal för foder och spridningsareal för gödsel. Gården har även brukats ekologiskt sen 1996.

Vem vill och kan köpa en sådan gård? Den är för liten för att vara ett effektivt jordbruk och för stor för att vara en liten hästgård. Vad händer med gårdar som köps i våra trakter? De köps av rika stockholmspensionärer som gör om logen till bar och markerna putsas plikttroget för att få del av EU-bidragen.

Eller så behåller flera syskon gården och varken brukar den eller rustar den. Är det så vi vill förverkliga en livsmedelsstrategi och bevara biologisk mångfald? För att få ekonomi på ett jordbruk måste man oftast tjäna pengar på någon annan verksamhet.

I vårt fall köptes gården av ett par i 35-årsåldern som såg potentialen i det gamla huset att bo i. Ett äldre hus med själ där möjligheten finns att utveckla en gårdsbutik och inreda gästhus i gamla bykstugan på gården. Kvighotellet och marken är utarrenderad till granngården som har mjölkkor så förhoppningsvis kommer marken brukas och strandängarna i Norrsund att betas även i fortsättningen.

Är det dags att se över storleken på gårdar? Bara hälften av den brukningsareal vi har i Sverige ägs av brukaren. Resten är arrenderad mark med mer eller mindre långsiktiga avtal.

Hur ska unga jordbrukare få tillräckligt kapital för att kunna köpa en gård och pensionärerna tillräckligt betalt för att kunna leva ett gott pensionärsliv?

Karin Broström

Bonde som har lämnat sin gård i Roslagen