Det är Napoleon som brukar tillskrivas som upphovsmannen bakom talesättet ”en armé marscherar på sin mage”. Oavsett vem som sade det först så är det en historisk sanning, en armé som svälter slåss inte särskilt effektivt. Ett folk som svälter är lättare att besegrare.
För Ryssland har svälten varit en integrerad del i krigföringen. Hungern användes för att krossa Groznyj i andra Tjetjenienkriget. Samma vapen användes mot Aleppo i Syrien, och nu försöker Ryssland gör om det på stor skala i Ukraina. Genom att slå sönder infrastruktur som el, men även mot själva jordbruksproduktionen så har en fjärdedel av jordbruket utraderats enligt Handelshögskolan i Kyiv skriver Wall Street Journal.
Försörjningstrygghet är en säkerhetspolitisk grundpelare. Rysslands strypande av exporten genom kriget i Ukraina när det gäller vete är bara en spelbricka för en aktör. Men med ökande grad av konflikter i världen kommer fler kunna spela matkortet på flera olika sätt.
Den här aspekten lyftes under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen där livsmedel och säkerhetspolitik fick ta plats under rubriken ”Matkriser och energibrist som säkerhetshot” med Niklas Rossbach, forskningsledare Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), och Carl von der Esch, förbundsjurist och ledningsstrateg LRF.
Hälften av jordens befolkning bor i åtta länder, som alla prioriterar en säker livsmedelsförsörjning för stabilitet och säkerhet. Kina kan här betraktas som en superaktör, drygt hälften av det vete som lagras i världen finns i kinesiska lager.
Kina är också själv en storproducent av livsmedel, bland annat störst producent av vete i världen med 17 procent (Sverige står för 0,4 procent). Ryssland är världens största exportör av vete, där även Ukraina, USA, Kanada och EU är ledande exportörer.
Tittar vi på hur försörjningskedjorna sitter ihop så blir bilden ännu jobbigare. Om inte gödning tillsätts minskar skördar med uppemot 50 procent, och här är Ryssland och Kina stora exportörer av kvävegödning. Och den europeiska produktion som finns när det gäller kvävegödning är i sin tur beroende av rysk naturgas.
Hotet att Ryssland skulle sluta exportera gödsel till Brasilien har bidragit till att landet avstått från sanktioner mot Ryssland för angreppskriget mot Ukraina. I en tid när globaliseringen stannar upp och riskerar att gå bakåt på grund av konflikterna så kommer livsmedelskostnaderna fortsätta att öka.
Från scenen i Sälen konstaterade LRF:s Carl von der Esch att EU och Sverige behöver vidta åtgärder för att öka livsmedelsproduktionen, men handling lyser med sin frånvaro. Frågan borde ha rymts under det svenska ordförandeskapets paroll ”grönare, säkrare och friare Europa”.
Att bryta beroendet av auktoritära stater när det gäller livsmedelsproduktionen borde vara av högsta prioritet. Frågan är om det ska dröja först till att skafferiet är tomt och svälten står för dörren för att vi ska inse det på riktigt?
