Forskarna har intervjuat lantbrukare och jägare, men även tjänstemän på länsstyrelserna i Örebro, Värmland och Dalarna. Syftet har varit att undersöka hur det är att leva och verka i områden med varg, lodjur och björn.
Ny studie visar att rovdjur skapar oro och stress
Ekonomisk oro och stress – så påverkas bönder och jägare som är verksamma i rovdjurstäta områden. I en färsk enkätstudie från Göteborgs universitet uppger också sex av tio svarande att de har bristande förtroende för rovdjursförvaltningen.
– Resultaten visar att de tillfrågade känner både oro och stress, men även att de upplever en ekonomisk osäkerhet, säger Annelie Sjölander-Lindqvist, forskare och projektledare vid Göteborgs universitet.
Varken bidrag eller de ersättningar som utbetalas täcker alltid alla ekonomiska kostnader som rör skyddandet av tamboskap och hanteringen av angrepp, enligt forskarna.
– Vi ser en större osäkerhet kopplad till vardagen. Lantbrukare tvingas anpassa sina verksamheter och kan inte använda alla sina marker. Särskilt drabbade är de som har små ekonomiska marginaler. Risken finns också att det frivilliga engagemanget hos jägarkåren påverkas negativt, säger Annelie Sjölander-Lindqvist.
På frågan om hur stort förtroende man har för rovdjursförvaltningen valde drygt sex av tio svarande något av de två lägst rankade alternativen på en femgradig skala.
Annelie Sjölander-Lindqvist efterlyser därför ett underlag på olika förvaltningsverktyg för tjänstemän som jobbar med rovdjursfrågor.
– Att leva i närheten av stora rovdjur medför både en direkt och en indirekt påverkan. Vi behöver veta mer om de ekonomiska och icke-ekonomiska effekterna. Om man minskar människors oro så kanske man ökar förtroendet för den svenska rovdjursförvaltningen, säger hon.
I studien föreslår forskarna att rovdjursförvaltningen i större utsträckning bör ta itu med den oro och ekonomiska otrygghet som jägare och lantbrukare i dag upplever.
– Anmälan blir offentlig handling och då finns risken att rovdjursaktivister dyker upp på gården. Det är mer regel än undantag att folk blir uppringda av aktivister, säger Simon Larsson som är en forskarna bakom studien.
Forskarna tror att anonymisering av skyddsjaktsansökningar samt ansökningar om bidrag skulle kunna vara ett sätt att hantera problemet med rovdjursaktivister.
”Alla mina kollegor har stött på björn”
Christian Thunell arbetar som fältplanerare åt Stora Enso och ansvarar för skogen i Voxnabruk. Han arbetar ofta ensam och i områden där det rör sig björn och varg. För ATL berättar han om gången då han var på en slutavverkning och hörde ett varningsskri från skogen.
– Jag var nästan färdig med att banda de ytor och områden som skulle lämnas när jag hörde björnen. Troligtvis hade den slagit en älgkalv och vaktade bytet. Jag backade tillbaka samma väg som jag kom och lyckades få kontakt med en kollega, berättar han.
Han blev hämtad på platsen och berättar att han kände sig skärrad efteråt.
– Men jag är inte rädd. Hade jag varit det så hade jag nog inte återvänt till skogen.
Har dina kollegor varit med om liknande situationer?
– I stort sett har alla mina kollegor stött på björn när de varit ute på arbete. Tack och lov har det gått bra varje gång, men man vet aldrig hur länge det håller i sig.
Om studien
Studien har gemensamt finansierats av Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenska Jägareförbundet (SJF). Den huvudsakliga datainsamlingen består av 47 djupintervjuer, samt en telefonenkät där 300 personer tillfrågades och svarsfrekvensen låg på 38 procent. I studien ingår även tidigare intervjumaterial från perioden 2006−2010, samt analyser av skyddsjaktsansökningar.