facebooktwittermail d

”EU:s jord- till bordstrategi missar poängen”

EU-kommissionens strategi bortser helt från det säkerhetspolitiska läget i Europa. Det är närmast en bragd att ha sådana skygglappar just nu.

EU-kommissionens kommissionär Frans Timmermans.
Går fel. EU-kommissionens kommissionär Frans Timmermans. FOTO: JOHN THYS/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Vi vill gärna säga att jordbruket är en framtidsbransch. Vi måste alla äta och självklart ska det odlas och produceras mjölk och kött av olika sorter. I Sverige har vi en vid det här laget lite mossig livsmedelsstrategi som allt färre pratar om. Den slår fast att vi ska öka produktionen av livsmedel i Sverige. Det är en stor och bra sak, men i realiteten går det så där.

Det finns nämligen gott om krafter som arbetar i den andra riktningen. En av dem som på sikt kan bli riktigt besvärlig är EU:s strategi för jordbruket, From farm to fork, Från jord till bord som det heter på svenska.

Den föreslår kraftiga inskränkningar i bruket av olika produktionsmedel och omläggning till ekologisk odling. Användningen av och riskerna med växtskyddsmedel ska minska till hälften, samma sak med antibiotika och med växtnäringsläckaget och användningen av mineralgödsel. Den ekologiska arealen ska enligt strategin öka till 25 procent av åkerarealen och 10 procent av åkerarealen ska tas ur produktion.

EU-kommissionen har själv inte gjort någon konsekvensanalys av en så genomgripande plan, vilket är märkligt. Det har däremot USAs jordbruksdepartement gjort, de tycker det är intressant när en av de tunga spelarna på den globala livsmedelsmarknaden vill göra så stora förändringar. USDA konstaterar att produktionen i EU skulle minska och konsumenternas kostnad för livsmedel skulle öka.

Universitetet i nederländska Wageningen har också analyserat strategin. Enligt dem skulle avkastningen i spannmålsodlingen kunna minska med 25–30 procent och animalieproduktionen med 10-15 procent. Minskad gödsling skulle slå igenom med dyrare foder med sämre kvalitet. I så fall skulle det leda till ökad import av majs och raps och minskad export av vete, oliver och vin. Risken är stor för en väldig strukturomvandling och utslagning av jordbruket i hela bygder.

Det kan komma att leda till att närmare åtta miljoner hektar måste tas i bruk någon annanstans i världen på grund av minskad export och ökad import från EU. Vad har världssamfundet då vunnit?

Det är omsorgen om miljön som styr kommissionens inriktning på att bromsa produktionen. Visst finns det områden där man som svensk hejar på. Att man sätter tuffa mål för att minska slentrianmässig antibiotikaanvändning är bara att applådera. Det har vi lyckats med i Sverige och det är bara bra om den skillnaden i produktionssätt kunde försvinna.

Vad gäller övriga förslag är fokuseringen på mål med procentuella minskningar av gödsling och växtskydd och likaså procentmål för ekoarealen fel väg att gå. Det är bättre att satsa direkt på det egentliga miljöproblemet, kanske kan det lösas utan att produktionen påverkas. 

Anhängarna av strategin menar att det inte behöver bli så illa som Wageningens analys säger, utveckling av metoder och växling till andra grödor med mera kan mildra konsekvenserna. Det kräver stor satsning på forskning och utveckling.

Strategin är inte heller tvingande men den kommer att påverka politiken starkt i den riktning den pekar ut. Och denna riktning är tydlig och allvarlig för jordbruket. 

EU-kommissionens strategi bortser helt från det säkerhetspolitiska läget i Europa. Det är närmast en bragd att ha sådana skygglappar just nu när ryska soldater flockas vid gränsen till Ukraina. Likaså bortser EU:s jord till bord-tänkande från unionens stora betydelse som livsmedelsexportör. Europeiska bönder bidrar till att försörja miljoner människor världen över, inte bara på hemmaplan. Det borde inte unionen backa ifrån.

Dessa insikter borde ha mycket större tyngd när EU-kommissionen planerar för framtiden. Självklart är det viktigt att ta hänsyn till miljön och det görs i allt större utsträckning tack vare moderna metoder och forskning och utveckling.

Det borde kommissionen lita mer till och satsa på en ökad produktion av livsmedel som huvudmål, naturligtvis med största möjliga miljöhänsyn. Det skulle också rimma väl med den svenska livsmedelsstrategin. Då kanske den kunde komma i ropet igen.