facebooktwittermail d

Straffskatt utan miljönytta

Regeringens nya kemikalieskatt är ett typiskt exempel på hur man inte ska konstruera miljöskatter. Den kommer inte att ge några intäkter men skapar stora problem för företagen.

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Efter att regeringen förde in en ny kemikalieskatt i sin höstbudget ska denna nu börja gälla den 1 juli. Skatten är riktad mot en viss typ av flamskyddsmedel i plast, och kommer för en vanlig konsument att innebära en prisökning på upp mot några hundra kronor på framför allt elektronik som till exempel spelkonsoler och tvättmaskiner.

Vad som inte varit särskilt omtalat men som kommer få betydligt större konsekvenser och är betydligt mer problematiskt är vilken effekt denna skatt kommer få för alla juridiska personer, alltså alla typer av företag, föreningar och stiftelser.

Krånglet startar när man köper in något från ett annat land, en dator som beställs från Tyskland eller en maskin från Danmark som behövs till produktionen. Det finns en rad sådana situationer som de flesta företag kommer stöta på då och då.

I de fallen blir det inte lätt att göra rätt. För det första krävs en sex sidor lång deklaration när varan efter inköpet förs in i landet. I denna ska varans vikt anges ner till tre decimaler. Som inköpare måste man sedan läsa på om varans tulltaxenummer. Därefter ska denna pappersdeklaration, som måste vara undertecknad av firmatecknare, vara inskickad och beloppet betalt inom fem dagar.

Det är få företag som har rutiner för att hantera deklarationer med så kort varsel. Vissa kommer tvingas bygga upp helt nya system bara för att kunna hantera den nya skatten. Enda sättet att få lite enklare regler är att skicka en särskild ansökan till Skatteverket. Ännu är det många som inte har fått svar på dena ansökan.

Om detta är krångligt och tråkigt att läsa om så är det ingenting i jämförelse med hur jobbigt det kommer bli för alla företag som måste hantera detta i praktiken.

Den här nya lagen införs för att försöka påverka det totala användandet av vissa skadliga kemikalier. Det är i sig, som så ofta i miljöfrågor, lovvärt av regeringen att vilja minska skadeverkningar. Men lagen är oerhört dåligt konstruerad och nyttan blir liten.

Konsumenter kommer inte låta bli att köpa en ny tvättmaskin för att den blir lite dyrare. Företag är fortsatt tvungna att köpa de maskiner de behöver. Skillnaden blir i stället att de straffas med mer administrativt arbete. En betydligt mer långsiktig taktik från regeringen hade varit att opinionsbilda i Bryssel för att få till ett generellt förbud mot de kemikalier som bedöms vara skadliga.

I sin nuvarande utformning kommer lagen kosta mer i avgifter än vad den drar in i intäkter, samtidigt får de skadliga kemikalierna fortsätta att säljas runt om i Europa. Straff och ökade kostnader utan effekt på marknaden, det är motsatsen till hur man bedriver en företagsvänlig, effektiv miljöpolitik.