facebooktwittermail d

Stort mörkertal i gröna näringars olycksstatistik

Studier visar att endast 10 procent av arbetsolyckor kommer med i statistiken. Problemen underskattas och nödvändiga förbättringar blir inte av. Det är förödande för det gröna näringslivet, skriver Peter Lundqvist, SLU.

Kvistning med motorsåg
Det finns många farliga arbetsmoment i det gröna näringslivet. FOTO: ALF LINDERHEIM/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I en krönika och ett debattinlägg i ATL har det nyligen diskuterats olycksstatistik inom de gröna näringarna. Inom internationell forskning används begreppet ”occupational injury”, det vill säga arbetsskada och inte olycksfall, men oavsett detta är det sedan länge ett stort problem att de gröna näringarna saknar tillförlitlig arbetsskadestatistik.

Myndigheter, politiker och media tar del av officiell statistik och konstaterar att problemen inte är så stora inom denna sektor. Arbetsmiljöforskare vid SLU (Stefan Pinzke och undertecknad) har tillsammans med Statistiska Centralbyrån gjort två stora studier, där det för år 2004 konstaterades att endast cirka 10 procent av inträffade arbetsskador hade anmälts och kommit med i officiell statistik.

När det påvisades att det existerar ett stort mörkertal av oanmälda arbetsskador tillsammans med de mer uppmärksammade skadorna med dödlig utgång vaknade både media, myndigheter och inte minst politiker. Resultatet blev den 5-åriga satsningen på ”Säkert Bondförnuft” under perioden 2009-2013.

I den andra studien med SCB som genomfördes för 2014 bekräftades det åter igen att anmälningsbenägenheten låg på ca 10 procent samt att det inte gick att påvisa någon egentlig minskning av antalet skador under 10-årsperioden om man tog hänsyn till nedgången av antalet verksamma och antalet arbetstimmar inom sektorn. Vad gällde skador med dödlig utgång kunde dock konstateras att dessa minskade med nästan 50 procent under den 5-årsperiod som ”Säkert Bondförnuft” genomfördes, för att därefter öka igen till samma nivåer som före satsningen.

Även statistiken gällande arbetsskador med dödlig utgång kan diskuteras. Anders Danielson på LRF gjorde sammanställningar av de dödsfall som han fick kännedom om och dessa var oftast fler än vad som rapporterades i officiell statistik. Myndigheterna räknar inte in minderåriga barn och andra som formellt inte utför arbete, men som skadas och omkommer på dessa arbetsplatser – vem bryr sig om de inte registreras?

Ett grundläggande problem är således att man inte anmäler sina arbetsskador inom de gröna näringarna, speciellt inte de som drabbar egenföretagare och deras arbetsplatser. Varför gör man inte det?

Varför ska man göra det?, resonerar många som jag har diskuterat med. Det upplevs inte som att det finns några egentliga krav från myndigheter, sjukvården efterfrågar inga uppgifter och en del befarar en ökad risk att bli inspekterade av Arbetsmiljöverket – ”man ska inte väcka björnen”.

Vi behöver verkligen en tillförlitlig arbetsskadestatistik, hur ska vi annars motivera satsningar på att förebygga arbetsskador och förbättra arbetsmiljön inom de gröna näringarna? Vi behöver kunskaper om den situation och de förhållanden som gällde vid skadetillfället, information om eventuella brister i teknisk utrustning, maskin eller något som gick fel med djurhanteringen.

Var det en stressig arbetssituation, kanske ensamarbete där man hade behövt vara två personer? Med ökade kunskaper kan det förebyggande arbetet bli effektivare och fler företag kan slippa smärtsamma och kostsamma arbetsskador!

Arbetsmiljöarbetet inom de gröna näringarna har tappat mycket kraft och resurser, det krävs nya satsningar med kontinuitet, uthållighet och långsiktighet. En knäckfråga är hur vi får en tillförlitlig arbetsskadestatistik inom de gröna näringarna. Hur kan företagarna inom de gröna näringarna motiveras till att anmäla och dela med sig av erfarenheterna från skadetillfället. Är det piska eller morot eller något annat?

Peter Lundqvist

Professor i arbetsvetenskap vid SLU