facebooktwittermail d

”Stora skillnader i skogsägande mellan EU-länder”

Därför riskerar en gemensam skogspolitik i EU slå fel.

Polska skogar – inte som svenska. FOTO: BEATA ZAWRZEL/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

I Tyskland har den federala statistikbyrån nyligen undersökt ägarstrukturen i landets skogar. Precis som i Sverige är enskilda ägare dominerande.

Noterbart är dock att privata aktiebolag helt saknas i Tyskland. I Sverige är bolagen däremot den nästa största ägarkategorin.

Att ägarstrukturen i skogen skiljer sig mellan EU-länder är samtidigt naturligt. Historien, den industriella utvecklingen och befolkningstätheten skiljer sig kolossalt mellan länderna i unionen och därmed har också fastighetsbildningarna sett olika ut.

En genomgång av organisationen European Forest Institute konstaterar att i norra Europa ägs exempelvis 70 procent av skogen av privata aktörer, likt enskilda eller bolag. I södra Europa däremot ägs 90 procent av stat eller kommuner.

Det finns också öst-västliga skillnader i hur skogsfastigheterna ser ut och ägs. I östra och södra Europa är fastigheterna i regel mindre än i västra Europa. I en del länder är de privata skogsfastigheterna i genomsnitt endast 1 hektar stora, som i Bulgarien, Kroatien och Polen.

Att det är monumentala skillnader mellan hur skogen ägs och brukas inom Europa är viktigt att ha med sig nu när allt fler initiativ tas för en gemensam skogspolitik inom EU. Det är en orsak till att det riskerar att slå väldigt fel om ramarna för skogsbruket ska sättas i Bryssel när besluten tas av politiker från länder där skogsnäringen ser helt annorlunda ut än i Sverige.