facebooktwittermail d

”Stor risk för oro och upplopp i matkrisens spår”

Jordbruk är en alldeles för allvarlig sak för att överlåtas till politikerna.

Jordbrukssystem ska ändras försiktigt och med noggrann planering, och utifrån forskning och beprövad erfarenhet. FOTO: MATTHIAS SCHRADER/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

En global livsmedelsproduktion och marknad utan politisk påverkan och subventioner är en utopi. De höga priserna på både livsmedel och insatsmedel som gödsel har skapat en farlig situation i många länder.

Om man inte redan har en matkris går det utmärkt att skapa den på egen hand. Det senaste årets utveckling i Sri Lanka är ett bra exempel på hur en nyckfull ändring av jordbrukspolitiken och ett storskaligt experiment i förlängningen ledde till premiärministerns avgång.

Demonstrationer och protester mot höga mat- och bränslepriser gjorde situationen ohållbar och Mahinda Rajapaksa fick nyligen lämna sin position.

Det började i april 2021 då hans bror, president Gotabaya Rajapaksa, plötsligt proklamerade total övergång till ekologisk odling och förbjöd import av mineralgödsel och växtskyddsmedel. Hans motiv var att överdriven gödsling och bekämpning hotade miljön och folkhälsan.

En annan tolkning av det som skedde är att mineralgödseln hade varit kraftigt subventionerad och när Sri Lanka var i en akut skuldkris hade man helt enkelt inte råd att fortsätta med subventionerad gödselimport.

Lantbrukarna protesterade kraftfullt, men utan framgång. Ett år senare är katastrofen ett faktum. Skördarna av ris och andra grödor minskar kraftigt och ogräset frodas. Helt oförberedda saknar bönderna kunskap och insatsmedel för att få bra skördar utan mineralgödseln.

Sri Lanka har gått från att vara självförsörjande på ris till att importera stora kvantiteter. Matpriserna skenar och eldar på inflationen. Lantbrukarna är hårt drabbade ekonomiskt, och för många självförsörjande är det den egna maten som saknas. I städerna rusar priserna i höjden, inte konstigt att det blir upplopp.

Konsekvenserna av det drastiska ekoexperimentet blev alltför allvarliga och i november i fjol blev det åter möjligt att importera mineralgödsel, och i april i år infördes åter vissa subventioner av gödseln. Förhoppningsvis leder det till att nästa årsskördar blir bättre.

President Rajapaksas klåfingrighet med sitt lands livsmedelsförsörjning leder tankarna till EU:s Från jord till bord-strategi. Långtifrån lika genomgripande men ändå ett försök att med ganska fyrkantiga åtgärder begränsa insatserna för att avhjälpa miljöproblem. Den mest slående parallellen är att den presenteras utan någon konsekvensanalys av hur produktionen påverkas.

Det var inte så viktigt för ett halvår sedan, men på grund av Ukrainakriget finns det äntligen mer förståelse för produktionsförmågan i EU och andra målsättningar läggs tillfälligt åt sidan. Låt oss hoppas att den insikten blir bestående.

Många fattiga länder subventionerar livsmedel. De är också beroende av import, och Ukraina är en mycket viktig handelspartner. Att leveranserna därifrån nu uteblir gör stor skada. På något års sikt kan andra länder, till exempel Argentina, öka sin odling men i det akuta läget är bristen allvarlig.

Dessutom är priserna på spannmål rekordhöga. I det amerikanska jordbruksdepartementets prognoser räknar man med minskad konsumtion av spannmål både till mat och foder framöver. Redan nu har, enligt FN, antalet människor som är drabbade av akut hunger fördubblats från 119 till 275 miljoner sedan 2019. Miljontals barn lider av undernäring.

Risken är stor att kriget i Ukraina och dess följder kommer att starta folkliga uppror i många länder, och konsekvenserna är svåra att förutse. Höga priser och fattigdom är en farlig kombination.

Att, som i Sri Lanka, subventionera mineralgödsel och därmed stimulera egen livsmedelsproduktion är bättre än att subventionera importerad spannmål. Det stimulerar självförsörjning både på landsbygden och nationellt. Man kunde ha dragit ned på stimulanserna och därmed minskat miljöproblemen. Men när pengarna tröt och man tog förhastade beslut fick man stora problem.

En viktig lärdom är att jordbrukssystem ska ändras försiktigt och med noggrann planering, och utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Jordbruk är en alldeles för allvarlig sak för att överlåtas till politikerna.

Att över en natt proklamera ekologisk odling fungerar inte. Katastrofskörden visar också hur betydelsefull mineralgödseln är för att föda hela världens befolkning, inte bara Sri Lankas.