facebooktwittermail d

”Politiken verkar inte se vilken skakig framtid som väntar”

Klimatförändringarna har gjort bondelivet mycket osäkrare och en statligt subventionerad grödförsäkring är dags att överväga på allvar.

himmel över åker
Vi har torråret 2018 i färskt minne och många lider fortfarande ekonomiskt av sviterna. FOTO: ERIK SIMANDER/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det har alltid varit förknippat med risk och osäkerhet att bedriva jordbruk. Vädret är alltid en opålitlig samarbetspartner, ibland stöttande med lagom sol och regn, ibland störtande med överskott eller brist på dessa nödvändiga hjälpmedel.

Vi har torråret 2018 i färskt minne och många lider fortfarande ekonomiskt av sviterna. I år är det bland annat Sydeuropa som drabbas hårt av torkan.

Vi har också genomlidit minst två pandemiår och lever nu med ett krig i Europa, två oväntade händelser som har påverkat starkt, både företagen och oss som människor. Risk och osäkerhet i företagandet har blivit viktiga begrepp.

Till denna uppräkning kan man lägga politisk osäkerhet. Den är högaktuell med ett stundande val med mycket osäker utgång och slutjusteringen av en ny omgång av Cap som ska skapa förutsättningarna för de kommande sju åren.

Det är ändå ganska stillsamt jämfört med det politiska tryck som det nederländska jordbruket är utsatt för just nu och som leder till kraftiga bondeprotester som till och med leder till att polisen skjuter mot demonstranterna.

För att minska kväveutsläppen med 50 procent krävs kraftfulla åtgärder i det tätbefolkade landet, man talar om att minska djurantalet med 30 procent, till exempel genom att lösa in gårdar. Inte undra på att det blir protester.

Så hårt kommer säkert inte svenska lantbrukare att drabbas, men lita på att åtgärder mot klimatförändringarna inte kommer att gå spårlöst förbi. Ytterligare en osäkerhet att vänta på alltså.

I en rapport från SLU, ”Prisökningar på insatsvaror – utmaningar och åtgärder”, skriver forskarna Per Hansson och Sebastian Remvig om den risk och osäkerhet av olika slag som lantbruket kan drabbas av och vad som kan göras för att mildra effekterna.

De gör också en genomgång av krisstödets effekter. Som helhet är krisstöden ett tillskott till jordbruket på 3 miljarder. Kostnadsökningarna på bränsle, gödning och el har varit betydligt större men även intäkterna har ökat.

Man kan konstatera att stöden hjälper olika mycket i de olika produktionsgrenarna. Enligt SLU-rapporten täcker de en tredjedel av lönsamhetsförsämringen på en grisgård, täcker nästan fullt för en mjölkgård och överkompenserar en nötköttsgård, enligt de typgårdar som man räknar på. Som prisrelationerna såg ut i april, är bäst att tillägga.

Även krisstödet är alltså en osäker tillgång. En slutsats är en specialiserad produktion lever farligare än om man har flera ben att stå på.

Ingen är särskilt förtjust i krisstöd och hur man än gör blir många missnöjda. Små verksamheter omfattas inte och de stora djurbesättningarna är missnöjda eftersom stödet trappas av med storleken.

I rapporten noteras också att svenskt jordbruk har en brist på försäkringar mot störningar i produktionen. Före Omställning-90 fanns ett generellt skördeskadeskydd som försvann i och med avregleringen. Nu kan man försäkra sig mot hagelskador, kostnader för omsådd och vissa djursjukdomar men inte mer än så.

På senare år har EU-kommissionen intresserat sig för hur man kan minska riskerna i jordbruket, det amerikanska stödsystemet har en försäkringskomponent. I Sverige har intresset varit minimalt, inte ens LRF har varit intresserade. Det skulle bli för dyrt, och kanske för svårt att genomföra.

Hur dyrt och i förhållande till vad, kan man undra. Klimatförändringarna har gjort bondelivet mycket osäkrare och en statligt subventionerad grödförsäkring är dags att överväga på allvar.
För att det svenska jordbruket ska bli mer robust och hållbart krävs stora investeringar. Mycket är känt om hur man kan öka precisionen i odlingen, vilket också ger en säkrare skörd.

Investeringar i dränering och bevattning minskar också variationerna mellan åren. Här behövs mer forskning, det har länge varit ett lågprioriterat område.

För att få till stånd dessa investeringar kommer det att krävas ytterligare stöd och möjligen även statliga lånegarantier så att banker och kreditinstitut vågar låna ut pengar. Lantbruket måste bygga för framtiden.

I förhållande till de stora utmaningar som väntar kan man inre frigöra sig från känslan att politikerna inte är medvetna om dem eller inte vågar närma sig problemen.

Krisstöden väcker ingen entusiasm men blev ofrånkomliga. Nu är det nödvändigt att lyfta blicken och satsa långsiktigt. Att då bidra till att minska riskerna och osäkerheterna i jordbruksföretagen borde väga tungt.

Läs fler Ledare här.