I ATL den 19 november skrev Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen en debattartikel med rubriken ”Skyddad skog inte orsak till invasionen”. Det här är en replik från det mest barkborredrabbade länet i Sverige, Kalmar län.
Statens passivitet mot barkborren är förödande
Myndigheternas passiva skötsel av skyddade skogsområden som angripits av granbarkborrar påverkar andra markägare vars skogar riskerar att drabbas när insekterna svärmar, skriver moderaterna Carl-Wiktor Svensson och John Widegren i sin replik till Skogsstyrelsen.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Den rekordtorra sommaren 2018 orsakade en massförökning av granbarkborrar. Tillsammans, och under inrådan av myndigheter, har skogsägare och skogsindustrier under 16 månader genomfört enorma insatser för att snabbt forsla angripet virke ur skogen för att dämpa spridningen. Och kampen fortsätter.
Men hur agerar myndigheterna själva? Ingen åtgärd mot barkborre har gjorts i formellt skyddad skog under 2018 trots att länsstyrelsens inventeringar visade enorma angrepp. Mer än 70 procent av antalet barrträdsreservat i länet hade angrepp 2018 och efter sommaren 2019 hade många reservat mer än fyrdubblat sina barkborrehärdar.
Av de totalt tolv åtgärder som gjorts av länsstyrelsen i Kalmar till och med oktober har enbart två utfärdats efter initiativ av länsstyrelsen själva. Resterande tio har markägare tvingats larma och trycka på om för att få igång – precis som om dessa markägare inte hade nog med sin egen situation. Skogsstyrelsen har inte ens bemödat sig att inventera sina biotopskydd och naturvårdsavtal.
Många markägare har under protest fått sina ömt förvaltade skogar miljömärkta och belagda med avverkningsförbud av myndigheter med hänvisning till miljömål som ”Levande skogar”. Stora delar av dessa miljömärkta granbestånd är nu till större del döda än levande skogar och de miljövärden knutna till den gamla granskogen, och som tidigare ägare skapat, finns inte längre kvar som en följd av statens passivitet.
Men är staten orsak till invasionen av barkborrar? Nej, men myndigheternas passivitet är orsak till invasioner av barkborrar. I takt med att alltmer skog blir inlöst och att statens förvaltning lägger sin passiva hand över skogarna hamnar också fler markägare i kläm.
Dessa småföretagare tvingas utstå områdenas spridning av barkborrar, svärmning efter svärmning, och när den enskildes röst höjs i motreaktion så försvarar sig myndigheterna med ”att de formellt skyddade områdena inte är orsak till invasionen” att ”avverkning i reservat riskerar att locka till sig mer barkborrar” eller ”det är ingen risk att drabbas av barkborrar runt reservat” samt ”reservat påverkar inte situationen ur ett landskapsperspektiv”.
Dessa försvarstal är bevis på att Förvaltningslagens krav på myndigheters objektivitet helt verkar sakna motprestation. Myndigheternas agerande vittnar om statens förakt och oförståelse gentemot den enskildes ägande och brukande.
Statens brist på agerande - i denna mycket allvarsamma situation - inskränker såväl den angränsandes egendom som förtroendet för våra myndigheter. Myndigheterna bör ta ansvar och kontroll över barkborrespridningen och därtill ersätta drabbade grannmarksägare.
Carl-Wiktor Svensson (M)
Ersättare Kalmar län i Sveriges riksdag
John Widegren (M)
Landsbygdpolitisk talesperson