”Staten bör inrätta en solkraftsfond”

När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked, lyder ordspråket.

När solen lyser har bonden ingen sked heller, då allt fler små gårdar läggs ner för att de inte är lönsamma. LRF tappade var 20:e medlem 2022 och därmed går ”artutrotningen” av den svenska lantbrukaren allt fortare och om några årtionden finns inga kvar, menar forskaren Bengt Stridh, MDU.

Att solens energi flödar in tusen gånger mer än all energianvändning idag, betyder ju att vi inte har någon brist på energi, bara ”skedar” att ösa den med.

Sveriges lantbrukare och markägare håller nu i ökande omfattning på att göra samma misstag som skett med vindkraften. Sverige var ledande på vindkraft för 30 till 40 år sedan, men i och med att andra finansierade investeringarna så har de flesta kraftverken nu ägare utanför Sverige.

Att utländska intressen nu både bygger och äger solparker på svenska åkrar och marker, gör att också dessa pengar från solhimlen inte kommer de små olönsamma lantbruken till del, annat än i bästa fall lite arrende för marken.   

Tord Karlsson skrev i sin ledare i ATL i nov 2021, under rubriken Onödig motsättning mellan mat och energi.

”Det finns en tredje väg – tillverka både mat och elektricitet på åkermarken” han avslutar med ”Framtidens lantbruk blir bättre än vi tror”.

Men det verkar inte så nu när antalet ansökningar om solparker väller in till länsstyrelserna (hela 121 stycken i Skåne län under 2022). Nätbolagen anställer fler handläggare för att hinna med alla anslutningsansökningar.

Elbolagens nätmonopol gör så att det blir både dyrt att ansluta (om ens möjligt) nära lantbrukares åkrar. Dessutom blir effektavgifter väldigt dyra för de som ska använda elen. Det är uppenbart att de är ovilliga att ansluta, för då blir det många fler säljare av el. Sedan höjer de oblygt sina avgifter för elnäten under förevändning att de har ökande nätkostnader på grund av underhåll och utbyggnad.

Lantbrukare har en hittills oprövad möjlighet att utnyttja kombinationen sol- och vindkraft off-grid, vilket innebär att bygga anläggningar som inte nätkopplas på sina åkrar, och sälja elen direkt som laddström.

Elbilister betalar idag över 8 kronor per kilowattimme vid snabbladdning och marknaden efterfrågar betydligt fler snabbladdare på upptill 350 kilowatt för personbilar och över 1 megawatt för tunga elfordon. Det behövs egentligen inte ett utbyggt elnät för elfordon i Sverige, då solen flödar över hela landet och den energi som behövs, när den inte gör det eller det inte blåser, kan lagras effektivt under soliga dagar i vanliga ståltankar som ammoniak för att omvandlas till el igen när det behövs, eller användas som gödsel alternativt säljas till övrig användning i samhället.

Den som har erfarenhet av elbilskörning, vet att det räcker med vanlig en-fas laddning över natt för vardagsturer och bra snabbladdare vid längre körningar, som kan ladda minst 1 mil per minut.

Det som inte är så allmänt känt är att elnätet i Sverige byggdes ut med många små distributionsföreningar med början för drygt 100 år sedan. Denna utbyggnad finansierades med billiga lån med lång löptid från staten. Det fanns en vattenkraftsfond som också kom att användas för kärnkraftens utbyggnad.

Det är därför önskvärt att staten nu via en solkraftsfond gör det möjligt med långa lån på 25 till 30 år med låg ränta, för att framtidens solbruk ska bli bättre än vad det är för tillfället, då åkerbruket offras då stora aktörer bygger solparker och pengarna hamnar utanför lantbruket och Sverige ännu en gång.