facebooktwittermail d

”Spionen på Livsmedelsverket – en skandal större än Bergling”

En del spekulationer har gjorts varför mannen lämnade den hemligaste delen av den militära underrättelsetjänsten för att gå över till en civil myndighet, skriver Patrik Oksanen i en krönika.

Livsmedelsverkets logga på fasad i närbild.
På Livsmedelsverket finns hemliga uppgifter som rör säkerhet för både svenskt vatten och livsmedelsproduktion. FOTO: TIM ARO/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det finns många tysta och okända hjältar som vi aldrig får veta namnet på i historien om hur den värsta spionskandalen på många, många år avslöjades. Men en vet vi namnet på och det är Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström.

Den kyla och kompetens med vilken hon hanterat vardagen på Livsmedelsverket under fyra långa spanande år är värd uppskattning och beundran.

Föreställ er själva situationen – en dag tar Säkerhetspolisen kontakt och informerar om att en av dina chefer är misstänkt för att arbeta för den ryska militära underrättelsetjänsten, GRU. ”Omvälvande” kallade Annica Sohlström det hela för i en intervju med SVT.

Inte nog med att du ska hålla skenet uppe och låtsas som inget har hänt och göra det år efter år medan utredningen pågår, du behöver också osynligt se till att medarbetaren kommer över så lite skadlig information som möjligt utan att denne fattar misstankar. Och för att göra det ett steg värre, så hade Annica Sohlström inget annat val än att befordra medarbetaren för att inte väcka misstankar.

Annica Sohlström har hanterat spionkrisen med all heder, och samarbetet med Säpo verkar ha fungerat väl, något som Sohlström beskrivit som ”jag vet också att Säpo haft god uppsikt på den här personens förehavanden – och då har jag ändå känt mig trygg."

Spionen på Livsmedelsverket, en av två misstänkta bröder som uppges ha jobbat för den ryska militära underrättelsetjänsten, är troligen en större skandal än Stig Bergling som dömdes 1979 för att ha sålt uppgifter till Sovjetunionen.

Med en bakgrund på Säpo och KSI på den militära underrättelsetjänsten kan betydande skada ha gjorts. På Livsmedelsverket finns hemliga uppgifter som rör säkerhet för både svenskt vatten och livsmedelsproduktion.

Det är mycket vi inte vet, eller kommer att få veta ens efter rättegången mot chefen på Livsmedelsverket och hans bror. En del spekulationer har gjorts varför mannen lämnade den hemligaste delen av den militära underrättelsetjänsten för att gå över till en civil myndighet.

Om målet från GRU varit att driva fram en central befattningshavare på längre sikt som arbetar åt GRU finns det logik i bytet. Att göra karriär som avdelningschef på en myndighet kan leda till ett generaldirektörsjobb. Ett GD-jobb kan vara öppningen för att bli statssekreterare. Och en post som statssekreterare, till exempel på statsrådsberedningen – i statsministerns innersta krets – måste var det ultimata målet för den som vill ha sin påverkansagent i den centrala statsledningen.

Spioneri och påverkansagenter är en långsiktig business. Investeringar görs idag för att få in människor som kommer kunna vara på centrala positioner i vårt samhälle om tio, tjugo eller trettio år. Det är i det ljuset som spionen på Livsmedelsverket måste ses. Och betydelsen att ha iskalla chefer som kan fortsätta charaden för att sätta dit spionen kan då inte nog underskattas.

Patrik Oksanen
Senior fellow i tankesmedjan Frivärld och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.