facebooktwittermail

Spårbarhet - inte ett nödvändigt ont

Jag har varit involverad i ett projekt om spårbarhet i virkeskedjan. Projektet som delvis var EU-finansierat kallas Indisputable Key.

Utgångspunkten var att utveckla teknik och metoder för att höja värdet och minska spillet. Genom att utnyttja kunskapen om stockens egenskaper vid avverkningstillfället kan den styras till rätt slutanvändning.

För märkning och identifiering av stockar finns det olika lösningar. De spänner från den enklaste färgmärkningen till stämplar, streckkoder, RFID-transpondrar och dna-analyser.

Projektet visade att det är praktiskt möjligt att följa individer i virkeskedjan. Det går också att tjäna pengar på tekniken. Vi testade bland annat hur ett ökat kvistavstånd påverkar spill och effektivitet i ämnestillverkning. Genom att använda råvara med större kvistavstånd finns stora besparingar att göra.

Tekniken och den affärsmässiga logiken finns för att införa sofistikerade spårbarhetslösningar. Ändå har det varit påfallande tyst från den övriga skogsindustrin. Man kan undra varför.

Det finns olika drivkrafter för spårbarhet. Förutom att öka effektiviteten blir det också möjligt att spåra ursprung för en enskild träprodukt. Jag tror att det här med ursprung väcker farhågor.

I Sverige är certifiering av ursprung i huvudsak baserad på volymtänkande (i FSC-terminologi kallat Mixed sources). Vi har bra kontroll på våra virkesflöden och det har varit en rimlig nivå, inte minst för massaved och biobränsle.

Spårning på individnivå är något annat, dyrare och mer komplicerat.

De ökade kraven från europeiska konsumenter och politiker på spårbarhet grundar sig på problemen med illegal avverkning och skövling av regnskog. Det känns inte relevant för Sverige och därför har den svenska industrin aktivt försökt tona ned kraven för att "minska skadan".

Jag tror att det finns andra, mer offensiva förhållningssätt som skulle gynna svensk skogsnäring mer.

Den svenska modellen för virkesmätning och uppföljning av flödena är unik. Vi har ett system, via skogsnäringens it-företag SDC, med standardiserad terminologi och kommunikationslösningar, som är väl lämpat för spårbarhet och samverkan mellan aktörer. Vi har därför bättre förutsättningar än andra länder att också klara utmaningarna när det gäller spårbarhet.

Många företag inför spårbarhet inom den egna verksamheten för att öka effektiviteten. Nästa steg blir att titta utanför de egna väggarna och se hur man tillsammans med sina affärspartners kan ta ytterligare steg.

De ökade kraven från konsumentorganisationer och politiker på spårbarhet är en verklighet. Samtidigt finns det affärsmässiga drivkrafter som verkar i samma riktning.

Därför bör den svenska skogsnäringen stödja utvecklingen, underlätta samverkan över företagsgränserna, se möjligheter att stärka bilden av nordiskt trä och inte betrakta kraven som ett problem. Sverige har konkurrensfördelar inom spårbarhet!

Gunnar Niblaeus
it-konsult