facebooktwittermail d

Solparker är inget hot mot livsmedelsproduktionen

Solparker kan bli ett bra komplement till andra verksamheter på gården. Men tillståndsprocesserna bör bli enklare och besluten mer enhetliga, skriver Johan Skördare. 

Solcellspark Strängnäs
Solparker kan vara ett bra alternativ på åkrar som inte är högavkastande. FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Vi måste börja prata om lönsamheten inom lantbruk och potentialen att kunna skörda elektricitet på våra marker. Som lantbrukare står och faller vi med jordens förmåga till  kan fortsätta att driva ett lantbruk om det inte är lönsamt?

Just nu är det många som är intresserade av avkastningen på att sätta solceller på en del av sin mark, antingen för att arrendera ut mark till en solpark eller för att bygga ett eget solkraftverk.

Men att få sätta solpaneler på mark är lättare sagt än gjort. Vi ser hur projekten ständigt fastnar på sakfrågor i olika tillstånds- och samrådsprocesser hos tjänstemännen på kommuner och länsstyrelser. Här måste det finnas tydligare direktiv. Nu tas besluten alldeles för godtyckligt.

Låt markägaren få bestämma över sin mark. Som lantbrukare förvaltar man sin mark för att kunna lämna över den till nästa generation i ett bättre skick än man själv tog över från sina föräldrar. Borde inte markägaren då själv få välja hur man disponerar sin mark, och själv få besluta om vad man vill odla och var?

En markägare som arrenderar ut sin mark i 35 år till en solpark får ett fast kassaflöde i 35 år. Det kan gå till att amortera ned skulder och underlätta ett framtida arvsskifte. Är inte det markägarens eget beslut på samma sätt som man väljer att så vete framför råg?

Låt oss sätta saker i perspektiv. I Sverige 2020 låg 137 600 hektar i träda. Enligt beräkningar förväntas Sveriges elförbrukning fördubblas till 2045 till 240 TWh. Om 10 procent av elproduktionen då kommer från solenergi behöver vi bygga solparker på 42 000 hektar. Men då mycket redan byggs på tak pratar vi snarare om hälften, alltså en sjättedel av det som i dag ligger i träda. Mer än så är det inte.

Solparker kommer inte riskera att Sverige svälter, solparker kommer heller inte att konkurrera ut god spannmålsproduktion. Solenergi kommer snarare vara ett hjälpmedel för lantbrukare att driva gårdar vidare och kunna producera mer spannmål.

Med solparker kan lantbrukaren få en större del av kakan, ta en större del av förädlingskedjan. Den yta som inte lämpar sig för högproduktiv spannmålsodling kan ge 10-12 000 kronor per hektar i nettointäkt som arrende. Investerar man i eget solkraftverk kan avkastningen bli mer än tio gånger så hög.

Här finns en möjlighet för lantbruken att optimera sitt marknyttjande och komplettera intäktskällorna. Solenergin har också den fördelen att under soliga och torra år producerar solpanelerna som bäst.

Enligt EU-direktiv ska varje markägare sätta av 5 procent av sin areal till ”ekologisk fokusareal”. Det här är mark som samtidigt fungerar utmärkt som solpark. Den ekologiska fokusarealen blir då ekologisk på riktigt.

Solenergi är inte ett allenarådande svar på all framtida elproduktion men den kommer vara en mycket viktig komponent i ett framtida fossilfritt elsystem. Den är dessutom en möjlighet för lantbruk att agera både långsiktigt och lönsamt.

Johan Skördare

vd på Energiengagemang och sjätte generationen lantbrukare och markägare