”Snart finns bondförnuftet på rödlistan”

Så fort älgjakten var igång i norr kom också debatten om den minskade älgstammen och betesskadornas utbredning.

I media larmar P4 Jämtland att "Om inget radikalt görs för att minska avskjutningen kommer älgen att rödlistas som utrotningshotad art om några år" (SR den 4 september). SVT Dalarna fortsätter på samma tema och berättar att "älgen riskerar att rödlistas – har skjutits för många" (SVT den 1 september).

"Om man inte vill att älgen ska bli rödlistad då behöver man skjuta färre älgar, säger Henrik Thurfjell, miljöanalysspecialist på artdatabanken på SLU, i ett inslag.

Men larmen till trots: att älgstammen minskar är enligt plan, både för att minska betesskadorna och viltolyckorna. Och att avskjutningen kan föra in älgen på rödlistan säger mer om rödlistan än om den svenska älgstammens framtidsutsikter. Sett ur ett längre tidsperspektiv är det inte ont om älg.

För att en art ska rödlistas räcker det att arten minskar med 15 procent under tio år, eller under tre generationer för arten. Att en art förs upp på rödlistan behöver inte betyda att den är ovanlig. Nej, redan i dag finns flera ovanligt vanliga arter uppförda på rödlistan.

På 2020 års rödlista finns exempelvis vanliga fåglar som kråkan, björktrasten som skrattmåsen med – trots att de är många till antalet och välbekanta för många. Knärot är en av de vanligare orkidéerna i Sverige och växer i nästan hela landet. Enligt Gunnar Lindén, ansvarig för naturvårdsfrågor på LRF Skogsägarna, finns den i miljontals exemplar. Ändå ställer den till med stora bekymmer för enskilda skogsbrukare. Och i en nära framtid kanske också älgen finns med alltså. Det är inte riktigt vad gemene man föreställer sig när det refereras till rödlistan i debatten, inte sällan som ett slagträ för miljörörelsen.

Den skandinaviska halvön har världens tätaste älgstam räknat som antal älgar i relation till befintlig skogsmarksareal. Av världens länder och regioner med stora, livskraftiga älgbestånd är det endast Norge som har i storleksordningen lika mycket älg som Sverige, enligt Skogforsk. Det finns alltså gott om utrymme att minska älgstammen utan att något "utrotningshot" föreligger – rödlistad eller ej.

Betesskadorna ligger fortfarande på en hög nivå. Varje år äter älgar och andra hjortdjur upp skog till ett värde av 7,2 miljarder kronor, enligt Skogsstyrelsen. 

I den polariserade skogsdebatten viftas det hej vilt med rödlistan när skogsägarna ska sättas dit.

Att arter är ovanliga är dock inte något ovanligt i naturen. Per Simonsson och Mats Hannerz refererar i rapporten "Skogens biologiska mångfald – om arter, miljöarbete och statistik" till en norsk doktorsavhandling som fann att många arter på rödlistorna befinner sig i utkanten av sitt utbredningsområde. I Norge finns många med västlig utbredning, i Finland östliga arter och i Sverige når sydliga arter sin nordgräns. Drygt 500 av de rödlistade arterna på den svenska listan är livskraftiga i Norge och Finland.

Den omdebatterade vargen finns också med på rödlistan. Är den hotad?

Inte globalt och inte i vårt geografiska närområde. Den är också en ovanligt vanligt hotad art. Totalt lär det finnas runt 200 000 vargar i världen i dag, enligt Världsnaturfonden. De vargar som finns i Sverige är inte genetiskt unika utan hela den ”skandinaviska vargstammen” härstammar från ett fåtal vargar från den finsk-ryska populationen som dök upp i Sverige med början under 1970-talet. Ur ett artperspektiv är det helt ointressant om Sverige har 500 eller 5 vargar. Ja, eller noll.

Det är inte bara svensk ekonomi som är drabbad av inflation. Det går också inflation i den slarviga användningen av rödlistan. Något nära förestående "utrotningshot" mot älgen föreligger inte, det är bara dumheter.

Och det kan vara värt att påminna om att sedan 1850 har cirka 70 skogslevande arter försvun­nit från landet, exempelvis vildren och svart stork, och utdöendet har inte accelererat. Många av de utdöda arterna har dock varit sällsynta och bara observerats lång tid tillbaks, ibland inte sedan 1800-­talet, som Per Simonsson och Mats Hannerz skriver i den nämnda rapporten om skogens biologiska mångfald.

Det är viktigt att skogsbruket utvecklar sin miljöhänsyn. Alla kan bli bättre. Samtidigt är det viktigt med proportioner och sätta saker i sitt sammanhang och inte hänfalla åt alarmism, både gällande älgen och rödlistan.