facebooktwittermail d

Smygande angrepp på skogsägarens rättigheter

Skogspolitikens mål är att vi ska ha både en uthållig produktion och kunna säkra skogens biologiska mångfald och skydda hotade arter och naturmiljöer.

Alla känner till att det inte är alldeles lätt att uppfylla fullt ut, men mycket goda ansträngningar görs.

För att styra över skogsbruket har Skogsstyrelsen att ta hänsyn till Skogsvårdslagen medan artskyddsförordningen som grundar sig på EU:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektivet hanteras av länsstyrelserna. Det har varit problem med samordningen mellan myndigheterna och oklara beslutsvägar.

I ett försök att strama upp har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i samarbete utarbetat ett förslag till nya riktlinjer för hur processen ska skötas från en skogsägares avverkninganmälan till beslut, och hur samspelet mellan skogsstyrelsen och länsstyrelsen ska ske.

Om ambitionen har varit att skapa klarhet och stringens tycker ett stort antal remissinstanser att det definitivt har blivit motsatsen.

I de nya riktlinjerna passar utredarna på att flytta fram positionerna och i stället för klarhet har det uppstått maximal osäkerhet om vad som gäller. Fullt genomfört kan förslaget strida mot den rätt att förfoga över sin egen mark som är inskriven i regeringsformen.

Det nämns även att begränsningar i skogsbruket på grund av artskyddsfrågor inte skulle berättiga skogsägaren ersättning, en märklig inställning från samhällets sida.

En stötesten i sammanhanget är det nya begreppet ”lokalt bevarandetillstånd”, som öppnar upp för godtycke i bedömningarna och som inte finns beskrivet i art- och habitatdirektivet.

Beroende på hur man definierar lokalt kan nästan vilken art som helst anses hotad, även om den är livskraftig sett över ett större område. Taget till sin spets skulle förslaget till nya riktlinjer med alla dess luddigheter kunna lägga en död hand över allt skogsbruk.

Ett annat problem som uppmärksammas är kravet på skogsägaren att bekosta undersökningar när det förmodas finnas hot mot någon art. Det kan krävas kostsam experthjälp för att få möjlighet att fortsätta att bruka sin skog, vilket är en orimlig konsekvens.

Det beslut som riktlinjer som skulle ha fattats nu i april är skjutet på framtiden. Möjligheten finns att remissrundan har gjort nytta och att riktlinjerna får en annan och mer stringent utformning.

Platserna för planerade avverkningar finns nu lättillgängliga på karta på Skogsstyrelsens webb vilket har ökat insynen och gjort det lättare för allmänhet och organisationer att ha synpunkter på avverkningen.

Det kommer förmodligen att innebära fler kontroller och avvägningar mot art- och habitatdirektivet. Det gör det ännu mer angeläget att ärendena hanteras på ett rättssäkert sätt, så att vi får tillämpningar av lagstiftningen som stämmer med intentionerna och som såväl bombmurklor som örnar och skogsägare kan leva med.