Låt oss förutspå veckans skeenden. Se det som en slags bingo. Annie Lööf säger stolt att hennes parti stod upp för flyktingars rätt att återförenas med sina familjer och klämmer in något om företagande.
Sluta tjata – staden är inte överlägsen
En Almedalsvecka står för dörren. Sveriges mäktigaste personer är samlade i Visby för politik i koncentrat innan riksdagspolitiken tar sommarpaus. Och ett eko från en ringmur gör sig påmind.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Stefan Löfven säger att hans Europa inte bygger några murar, så gör hans Sverige det ett halvår senare.
En organisation kuppar in en hashtag som sprider sig mer än partiernas genomtänkta utspel. Det syns ”Atomkraft - nej tack”-flaggor i publikhavet till alla tal.
En minister säger något inte så genomtänkt om Förintelsen och det blir krismöte på regeringens sammanträde. Och det säkraste kortet: historien kommer att återupprepa sig och ringmuren smittar med sina upplevelser.
Intill scenen där partiledarna varje kväll håller sina tal står ringmuren – landmärket som har gjort ön känd tillsammans med kullerstensgatorna, rosorna, Pippi, livsmedelsproduktionen och Svenska Spel.
Men muren som ringar staden berättar något annat än mys och trevligheter, som ön annars sammankopplas med. I slutet av 1200-talet utbröt inbördeskrig på Gotland. Ringmuren byggdes på grund av konflikten mellan staden och alltinget på ön.
I Österport hade man permanent vakthållning in mot landsbygden på ön, ett ständigt upprätthållande av makten. Muren har nyttjats för att utestänga landsbygdens människor från staden.
Men muren har hål. Om det vore så självklart att staden var överordnad och bättre än landsbygden, varför behöver man en mur för att bevisa det? Varför behöver man påtala sin överhet som en galen papegoja?
Ringmuren står där och påminner oss om en konflikt som fortfarande pågår. Stridigheterna mellan stad och land. Vi är vana att måla upp en svartvit värld. De goda och de onda. Framtiden och bakåtsträvarna. Vänstern och högern.
Dynamiken på scenen i Almedalen ger alla riksdagspartier lika stort utrymme och var sin dag. Så är inte relationen mellan trängselbygden och glesbygden. Hälften av jordens befolkning bor i städerna. Hälften gör det inte. Ett halvfullt jordklot av stadsbor. Ett halvtomt Tellus av glesbygdsbor.
Men om vi ska vara så moderna, framåtsträvande och ”urbana” så måste vi väl kunna se förbi en sådan primär konflikt? Har vi inte nått fram till en tid där vi inser behovet av varandra. Att landet behöver staden och vice versa.
Mångfalden som berikar. Enfalden som begränsar. Har vi inte nått dit ännu? Ska ringmuren fortsätta upprätthålla staden och landets maktrelation?