facebooktwittermail

DNA-spår avslöjar betesboven

SLU har använt sig av DNA-teknik för att få svar på hur stor andel av betesskadorna på skog som olika hjortdjur står för.

Det kan vara omöjligt att skilja på betesskador från olika hjortdjur, men med DNA-analys har SLU visat att det nästan uteslutande är älgen som står för skadorna i tallskog.
Det kan vara omöjligt att skilja på betesskador från olika hjortdjur, men med DNA-analys har SLU visat att det nästan uteslutande är älgen som står för skadorna i tallskog. FOTO: CECILIA PERSSON

Efter att ha gjort DNA-analys av salivrester från 500 betesskador på tall och ek i Mellansverige kan SLU ge svar på vilka hjortdjur som står för betningen. I alla provområden fanns populationer av kronhjort, rådjur och dovhjort, men det var ändå älgen som stod för 97 procent av skadorna i tallskogen.

”Det visar att älgen kan vara helt dominant även då det finns andra hjortarter i närområdet. Förklaringen kan vara att dessa hjortar konkurrerar bort älgen från annan tillgänglig föda, till exempel blåbärsris. Då tvingas älgen kompensera sig med att beta ännu mer tall än den annars skulle gjort” säger Julia Jansson, doktorand vid SLU i Umeå, i ett pressmeddelande från Skogssällskapet, som finansierat studien.

I en rapport från 2019 uppskattade Skogsstyrelsen kostnaden för betesskador till 7,2 miljarder kronor per år.
I en rapport från 2019 uppskattade Skogsstyrelsen kostnaden för betesskador till 7,2 miljarder kronor per år. FOTO: ULF ARONSSON

I en rapport från 2019 uppskattade Skogsstyrelsen kostnaden för betesskador till 7,2 miljarder kronor per år i form av tillväxtnedsättningar, förebyggande åtgärder samt minskad BNP inräknat förädlingsvärdet.