facebooktwittermail d

Släpp inte taget om fibersatsningen

Rörigt, förvirrat och ovisst, så kan situationen för bredbandsintresserade på landsbygden beskrivas. I viss mån klarnar det nu.

Snart kan installationen av fibernätet för snabbt bredband på landsbygden sätta fart. Det nya landsbygdsstödet innehåller 3,25 miljarder kronor för ändamålet, och vi kan försöka glömma den försening som glappet mellan den gamla och det nya stödet har inneburit.

Som ATL tidigare har skrivit om kommer grävandet och andra arbeten att ge mycket jobb på landsbygden, och det är bra.

Problemet är att även de nya utlovade pengarna kommer att ta slut innan det finns ett rikstäckande fibernät. En stor del är redan intecknat av liggande ansökningar.

Jordbruksverket konstaterade i våras att, trots den nya satsningen, 300 000 hushåll skulle sakna fiberanslutning år 2021, vilket skulle motsvara 40 procent av landsbygdsbefolkningen.

Det går också att ifrågasätta den metod som valts för att förse Sverige med snabbt bredband. Som vi visade i tisdagens ATL har detta att förlita sig på en enorm mängd frivilligt arbete från byalag och vägföreningar, och de olika länsadministrationernas förmåga och engagemang gett väldigt olika utfall.

I vissa län, som till exempel Västra Götaland, har det fungerat bra, och anläggningen av fibernät har nått långt. Västerbotten och Gotland är lysande. I till exempel Kalmar och Skåne län är mycket ogjort. Det drabbar landsbygdsbefolkningen och särskilt dem som vill driva företag där.

När etableringen på detta sätt har släppts vind för våg har också risken för dubbelarbete ökat Man har missat möjligheter till samordning och upprepat redan gjorda misstag.

Det går absolut att dra paralleller till en annan stor infrastruktursatsning – elektrifieringen av Sveriges landsbygd. Sågverk och andra industrier skaffade el på 1870- och 80-talen, sedan var det en lång och stökig process med en blandning av privata initiativ, lokala kraftbolag och distributionsföreningar.

Men för att klara av den ökande efterfrågan engagerade sig staten alltmer i att bygga de stora vattenkraftverken och det rikstäckande elnätet. Processen tog lång tid, 1925 var 40 procent av rikets hushåll elektrifierade, först 1950 hade 90 procent nåtts av ledningarna.

De sista byarna i Jämtland fick ström i fjol. Då hade det gått 138 år sedan den första sågen i Hälsingland skaffade elbelysning.

Så lång tid får det inte ta denna gång. Men statens engagemang och mer stödpengar kommer att behövas. IT-minister Mehmet Kaplan lovade i ATL att staten ska skarva i där de privata initiativen inte räcker till.

Däremot är det ovisst var gränsen för statens engagemang går. Det är nog bäst att göra upp före nästa val.