”Skydda bondejorden från bolag och fonder”

Fredagen den 3 oktober överlämnade regeringen en lagrådsremiss till Lagrådet om att täppa till ett av kryphålen i Jordförvärvslagen: möjligheten att omvandla bondejord till bolagsmark genom testamente. Den föreslagna lagändringen innebär att det inte längre ska vara möjligt för juridiska personer att genomföra sådana förvärv om de inte samtidigt avstår annan lantbruksmark.

”Med förslaget säkerställs att balansen i markägandet mellan fysiska och juridiska personer bevaras. Det bidrar till en långsiktig och hållbar användning av jord- och skogsfastigheter och värnar om sysselsättning och boende på landsbygden”, säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i ett pressmeddelande. 

Det gör regeringen rätt i. Politikerna har goda skäl att hindra en utveckling där det blir fritt fram för bolag att förvärva mark som i dag ägs av personer av kött och blod. 2023 års jordförvärvsutredning, som leddes av den särskilda utredaren Fredrik Daveby, pekade på flera tydliga tecken på ett ökat intresse för bolagisering genom testamente: att flera rådgivare specialiserat sig på tillvägagångssättet, att medier uppmärksammat möjligheten vilket ökat kännedomen och att både traditionella jord- och skogsrådgivare och länsstyrelserna har märkt av ett ökat intresse.

Ett läge där bolag fritt kan få köpa gårdar leder till slut till att självägande bönder som är bosatta på orten försvinner. Odalbönder ersätts av traktorförare åt något bolag. Skogen försvinner som en resurs för investeringar i bygdens företagsamhet.

Bolagsmark kan i sin tur köpas upp av vem som helst. Det öppnar för att allt fler svenska gårdar på sikt kan förvärvas av internationella livsmedelsföretag eller globala pensionsfonder som söker kapitalplaceringar. Allmogen som formade svensk landsbygd ersätts på det sättet av ansiktslöst och institutionellt ägande som i bästa fall har postadress i Stockholm – i värsta fall Peking.

Nu täpps ett kryphål till men politikerna behöver gå längre – och är förhoppningsvis på god väg.

Den 16 april gav regeringen i uppdrag till Skogsstyrelsen och Jordbruksverket att se över möjligheten för skogsbolag som har överlåtit eller för all framtid upplåtit mark för naturvård att få göra kompensationsförvärv av bondeskogar. Uppdraget ska slutredovisas kommande vinter.

Möjligheten har funnits för skogsbolagen sedan början av 2000-talet och kom till för att öka incitamenten för bolagen att avstå skogsmark för naturvård.

Huruvida det argumentet äger giltighet i dag tål att ifrågasättas. Sverige har 30 nationalparker, över 5 200 naturreservat, över 8 400 biotopskyddsområden och 5 400 naturvårdsavtal. Av Sveriges totalt 28 miljoner hektar skogsmark är cirka 25 procent på olika sätt undantagna från skogsbruk, om man räknar med frivilliga avsättningar och skogsmark som inte får avverkas enligt Skogsvårdslagen. Snarare än att hela tiden undanta mer och mer skogsmark från produktion borde tonvikten ligga på hur de naturvärden som finns i redan skyddade områden kan bevaras och utvecklas.

Undantaget för skogsbolagen ger en öppning för att avyttra avlägset belägen skogsmark och i stället köpa upp industrinära bondeskogar – och dessutom göra en bra affär på det. Mark som överlåtits för naturvård kompenseras med marknadsvärdet plus 25 procent samtidigt som marken bolagen tillåts förvärva har ett lägre pris än motsvarande bolagsskog till följd av att den är just bondeskog. Priset på skogsmark som ägs av juridisk person kan vara 20–30 procent högre jämfört med om egendomen ägs av en fysisk person.

Det är, milt uttryckt, inte en bra ordning att bolag ska belönas av politiken för att bolagen konkurrerar ut enskilda lantbrukare i budgivningar.

En klok politik för en levande landsbygd värnar och stärker det enskilda ägandet. Det enskilda ägandet har en tidshorisont som blickar över generationer snarare än kvartalsrapporter Det underhåller gamla ladugårdar och mangårdsbyggnader – spåren efter dem som brukat jorden före oss. Det stora enskilda ägandet innebär också en mångfald av idéer om hur jorden ska brukas, vilket borde ses som en tillgång ur ett naturvårdsperspektiv. Det är ironiskt nog de familjeskogsbruk som motsatte sig statens tidigare ensidiga fokus på skogsproduktion som i dag råkar illa ut när samhällsmodet har svängt 180 grader. 

En politik som värnar om det enskilda ägandet behöver dock göra mer än att skärpa Jordförvärvslagen.

För några år sedan meddelade Moderaterna att de ville se ett ambitiöst markförsäljningsprogram för den statliga skogsjätten Sveaskog. Under en tioårsperiod ville Moderaterna att 20 procent av bolagets skogsmark skulle säljas till enskilda och merparten av egendomarna skulle vara mindre än 50 och 25 hektar.

Ett utmärkt initiativ – tänk om de hade makten. Eller just det, den vann de ju 2022.