Skydda åkermarken – och lite snabbare

I en paneldebatt där i onsdags var fyra av de fem deltagarna och hela publiken överens om att den svenska åkern inte skyddas tillräckligt. Förhoppningsvis väcker detta eko även utanför lantbruket.

Det är lätt att tro att vi har ett gott skydd för marken i Sverige och vi vill gärna verka vara långt framme när det gäller miljövård. Men fakta som kom fram i debatten visar något annat.

Enligt SLU-forskaren Anders Larsson har Sverige sämre skydd för åkermarken än många jämförbara länder i Europa. Kraven vid framtidsplanering är hårdare i Danmark och Nederländerna. Sverige har nästan störst andel asfalt per person i Europa. I nivå med Ukraina och Bulgarien.

I västra Skåne är trycket på exploatering stort. Där finns också den bästa åkermarken. I de skånska kommunernas översiktsplaner riskerar 9 000 hektar prima åker att bli vägar, bostäder, köpcentrum och industrier.

På kort sikt ligger denna utveckling i många kommuners intressen. Men på längre sikt håller nog de flesta med om att det är korkat att ta den bästa åkern i anspråk. När den en gång är bebyggd är det osannolikt att den kan odlas igen.

Och i framtiden väntar ökat behov av livsmedelsproduktion och klimatförändringar.

Det kommunala planmonopolet är starkt i Sverige. För starkt kanske, även om man ska värna det kommunala självstyret. Anders Larsson föreslog ett idiotstopp för exploatering under ett par år.

Det är kanske ingen dum idé. Om inte annat för att öka uppmärksamheten på att den mest produktiva marken måste värnas.

Det är förmodligen brist på kunskap som gör att det är så lätt för kommunpolitikerna att tycka att det är fritt fram att ta åkrarna i anspråk. Men det pågår lika stor verksamhet på åkrarna som i industribyggnaderna – även om det inte syns lika bra på kartorna.

Det är bra att intresset för markanvändning ökar. Det går bara lite för långsamt.