facebooktwittermail

”Skogssocialism hotar klimatet”

Äganderätt i skogen och klimatnytta går hand i hand, skriver Benjamin Dousa, vd Timbro, och, Ellen Gustafsson, klimat- och miljöansvarig Timbro.

Skogsägare behöver få utökat skydd för sina rättigheter, skriver Timbros Benjamin Dousa och Ellen Gustafsson.
Skogsägare behöver få utökat skydd för sina rättigheter, skriver Timbros Benjamin Dousa och Ellen Gustafsson. FOTO: PONTUS LUNDAHL / TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det svenska välståndet är byggt av virke från skogen. Så har det varit historiskt och är än i dag.

Skogen står för 10 procent av svensk varuexport och ger arbete åt 70 000 personer. Att värna den gröna basnäringen borde vara en självklarhet. Trots det är det allt oftare som staten och miljöorganisationer gör skogsägarnas sak till sin egen.

Äganderätten är en hörnsten i skogen. Hälften av all produktiv skogsmark är enskilda ägares. En fjärdedel tillhör privata aktiebolag. Staten äger bara en femtedel av marken, men vill ha mer att säga till om bland gran och tall.

Får Miljöpartiet sin vilja igenom så ska mängden skyddad skog dubbleras. Partiets språkrör ser gärna att antalet nationalparker ökar från 30 till 40 stycken. Om naturskyddet kommer i konflikt med äganderätten anser dem att det är den senare som får ge vika.

Januariavtalet slog fast att äganderätten i skogen skulle stärkas. Skogsutredningen som presenterades i höstas skulle komma med sådana förslag men gjorde det motsatta.

Staten föreslås överta ansvaret för en halv miljon hektar produktiv mark i den fjällnära skogen. Om förslaget blir verklighet drabbar det över 7 000 privata markägare. I ett ofrivilligt utbyte mot sin mark får de välja mellan köpeskilling, intrångsersättning eller ersättningsmark. Kostnaden för att ersätta de privata markägarna beräknas till 14 miljarder kronor.

Hur makten i skogen ska fördelas har länge varit omdiskuterat. Med skogsvårdslagen 1993 avvecklades den detaljstyrning som vuxit fram efter andra världskriget. Dessvärre hölls en dörr öppen för ingripanden genom ett nytt miljömål.

I dag används naturvård för att rättfärdiga statlig klåfingrighet, bland annat genom nyckelbiotopsinventering. Höga naturvärden har gått från möjlighet till ekonomisk risk för den privata markägaren.

Allemansrätten har rötter som tränger djupt in i svensk kultur. Men även allmänhetens rätt att lägga sig i skogen måste vara begränsad. Misstron och ingreppen mot de privata skogsägarna är inte bara principiellt felaktiga. Det riskerar även skada klimatarbetet.

Det senaste seklet har mängden skog dubblerats. Den lagrar i dag närmare 40 miljoner ton koldioxid. Räknar man in de utsläpp som binds i virket efter avverkning är det ytterligare 6 miljoner ton. Skogsprodukter tränger även undan fossil produktion i andra sektorer. Det är förtjänster som kräver ett aktivt skogsbruk.

Men offentligheten kommer i vägen för klimatarbetet i skogen också på andra sätt. Privata skogsbolag som vill bygga vindkraft på sin egen mark möter motstånd i tillståndsprocesser som ibland leder till avslag. Detta trots att hela samhället gynnas av mer ren el.

Redan i dag är en tredjedel av all skogsmark tagen ur bruk. På många håll är naturvården av densamma eftersatt. Staten är helt enkelt inte kapabel att ta hand om den skog den säger sig värna.

Det är inte mer mark som behöver skyddas i skogen. I stället behöver skogsägare få utökat skydd för sina rättigheter. Äganderätt i skogen och klimatnytta går hand i hand.

Benjamin Dousa

vd Timbro

Ellen Gustafsson

klimat- och miljöansvarig Timbro