”Skogspolitiken måste avancera från knatteligan”

Har du någon gång sett sexåringar spela fotboll? En flock små människor i reflexvästar jagar bollen med stort engagemang. Någon skjuter åt ett håll och hela svärmen följer efter. Det finns sällan någon spelidé, ingen positionering, ingen strategi. Ibland blir det mål. Någon gång till och med i rätt kasse.  

I snart tio år har vi spelat knattefotboll med miljövärdena i skogen. Inte därför att människor saknar ambitioner eller engagemang, tvärtom. Problemet är att hela systemet har slutat fungera strategiskt. Vi springer dit uppmärksamheten för tillfället riktas, snarare än dit insatserna gör störst nytta.

ATL:s granskning av överklagade avverkningsanmälningar visar hur snabbt utvecklingen har gått. På fem år har överklagandena mer än tiofaldigats. Det handlar inte om en jämnt fördelad utveckling över landet. Tvärtom koncentreras ärendena till vissa län: Jämtland, Kalmar, Gotland och Dalarna sticker ut.  

Låt oss först konstatera att skogsbruk inte är tillståndspliktig verksamhet. Det skogspolitiska systemet bygger på generell lagstiftning, förtroende, sektorsansvar och tillsyn. Det förutsätter att staten arbetar strategiskt och övergripande. Inte genom att detaljgranska varje enskild anmälan.  

Sedan tio år har den modellen kortslutits och samhällets resurser sugs i stället in i ett administrativt närkampsspel. Skogsstyrelsen drunknar i ärenden man saknar kapacitet att hantera. Domstolarna svämmar över av överklaganden som ofta skickas tillbaka till myndigheten för ny handläggning. Skogsägare fastnar i årslånga processer utan tydliga besked. Skogsbolag och skogsägarföreningar tvingas bygga allt större organisationer för juridik, dokumentation och myndighetskorrespondens. 

Samtidigt flyttas fokus bort från det som faktiskt är viktigt: Hur bevarar och utvecklar vi skogen och naturvärdena tillsammans?  

I praktiken avgörs i dag många processer inte främst av naturens förutsättningar utan av var engagemanget råkar vara som starkast för stunden. En skogsägare på Gotland löper avsevärt mycket högre risk att hamna i domstol än en skogsägare i norra Värmland, oberoende av vilka naturvärden som finns.  

Snart kommer knattefotbollen att börja kosta pengar. Efter nästan tio års tvist har staten nämligen insett att man inte kan konfiskera mark utan att betala. Det innebär att mycket stora summor skattepengar, sannolikt många miljarder, kommer att betalas ut baserat på enskilda fynd av arter. Pengarna hamnar där konflikterna uppstår. Dit uppmärksamheten riktas. Där någon driver process. Där bollen för tillfället ligger. 

Den nuvarande situationen är vare sig bra för miljön eller rättssäker för skogsägarna, den är definitivt inte ett effektivt användande av samhällets resurser. Ingenting pekar tyvärr på att den nu lagda skogspropositionen kommer att lösa detta.  

Nästa regering kommer att ha nästan lika stora skogspolitiska utmaningar på borden som den avgående regeringen och situationen måste lösas. Knattefotboll är gulligt när sexåringar spelar, men inte som grund för svensk skogspolitik.