facebooktwittermail

”Trollen tar över i skogen”

Bonden är inte längre hjälten. 

Trollskogen hägrar i skogsdebatten.
Trollskogen hägrar i skogsdebatten. FOTO: ALF LINDERHEIM/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Striden om skogen, det såg ut som att den var på väg att intensifieras. Men så kom regeringskrisen och överskuggade allt.

Samma dag som Vänsterpartiet på allvar tog striden om hyresregleringen skrevs det mängder om skogspolitiken i dagstidningarna. Vad handlar konflikten om, var en återkommande fråga.
Ytligt betraktat kan knäckfrågan vara hur skogen ska skötas – trakthyggesbruket står mot hyggesfritt. Eller så beskrivs den handla om hur industrin är strukturerad och vad för produkter som görs av träden. Men konflikten går djupare.

Mer begriplig blir skogsdebatten om vi ser den som en höger-vänsterfråga. Mycket som det bråkas om kokar ner till vem som slutligen ska ha makten – privata markägare eller stat och allmänhet.

Ett ytterligare raster på det är EU. Vilken grad av makt ska politiken ha och i så fall vilka politiker, de i Bryssel eller de i Stockholm?

Men det finns ytterligare en botten. En som har försökt att sätta ord på det här är Peter Wennblad på Svenska Dagbladets ledarsida. Ett par timmar innan Vänsterpartiet meddelade att partiet vill fälla regeringen skrev Wennblad (17/6):

”Den infekterade konflikten om skogspolitiken är i grunden en strid mellan två livsåskådningar. Den ena sätter människan i centrum. Premissen för den andra är att naturen närmast är gudomlig och därför måste skyddas från människor i allmänhet och markägare i synnerhet.”

Det är en träffande analys.

Det som hägrar för många som ifrågasätter dagens skogsbruk är en natur där människan ska bort ur ekvationen. Drömmen är trollskogen, aldrig rörd av människans hand. Det dras en rak linje från svenskens naturdyrkan till dagens vurm för urskogar.

Genom att kritikerna av svenskt skogsbruk spelar på argument som återknyter till friluftsliv och bevarande av gamla inslag i landskapet framstår det som att skogsbruk är ett nytt väsen bland tall och gran. En varelse att tygla. I själva verket är det vurmen för urskogen som är ny.

Föremålet för den svenska naturdyrkan har historiska varit det brukade landskapet, i synnerhet ängen och hagen. Det märker vi på midsommar, när vi skapar tvärdrag i det rum som vi kallar tid och bereder oss att fira som föregående släktled.

Det är runt mulens och de krökta ryggarnas landskap som allt kretsar när midsommarstången ska resas. Städerna töms. Många är det som vill fira midsommar där gräs och gröda gror. Den som på midsommarnatten i drömmen vill möta sin framtida partner ska plocka sju sorters blommor och klättra över sju gärdsgårdar.

Den svenska sångskatten – som kanske mer än något annat har förmått destillera ner generationers känsloliv – delar också år med bonden. I sommarpsalmerna märks den närmast religiösa vördnaden för naturen. Men det är inte den orörda trollskogen som prisas, utan det brukade landskapet.

Det är odalmannens stordåd som har varit föremål för den svenska naturdyrkan. Fram tills i dag.

Nu har trollen tagit över.