facebooktwittermail

Rätt att ifrågasätta svenskt skogsbruk

Dagens moderna skogsbruk bortser från viktig kunskap om skogen som ett komplext system, skriver Åke Wikström. 

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Professor Tomas Lundmark, årets mottagare av skogens finaste pris, Greve Carl Bernadottes skogspris 2021, skriver i Skogsaktuellt i februari i år att den svenska modellen för skogsbruk är attackerad av personer utan sakkunskap.

Samma inställning redovisar generaldirektören Herman Sundqvist i Skogseko 1/2021. Han vill lyfta debatten från dagens plakatnivå.

Dessutom anför Lundmark i tidningen Skogen 4/2021 att det brister på förståelsen för att skogen är ett odlingssystem på samma sätt som jordbruksmarken. En märklig jämförelse mellan två så olika system. Ett med en omloppstid på ett fåtal år och ett annat på hundra år och mer. Ett misstag i det första fallet medför en liten risk men i det andra kan det bli katastrofalt.

Dagens skogsbruk tar inte hänsyn till de ekologiska sammanhangen, skriver Åke Wikström. FOTO: MARI NÄLSÉN

Är det resultatet av Lundmarks jordbruksmodell vi nu kan se i norra Sverige? En stor andel av de planterade ungskogarna är bortom all räddning och man räknar kallt med en sjunkande produktion, se nyhetsbladet Skog Alnarp 97/2021. Denne Lundmark som hävdar att vi kan öka produktionen i skogen med förädlade plantor, skogsvård och gödsling!

Det har också av professor Urban Nilsson anförts att de svenska ungskogarna är i uselt skick, se Vision 2/2020. Skadeutvecklingen i de svenska skogarna är oroande och man kan fråga sig om den kan bli än värre i hela landet?

Jag har under mer än ett decennium följt forskningen inom skogsbruk och anser att senare decenniers studier har helt ändrat bilden av skogen och dess komplexitet. En guru på området är professor Jerry Franklin som menar att man inte kan förstå skog med sina miljoner olika samverkande arter varav de flesta är osynliga.

Franklin säger att produktionsfolket liknar skogen vid ett pussel. Det är bara att hitta de olika bitarna och lägga dom rätt. Hur i hela friden kan ett skogspussel läggas när flertalet miljoner bitar är okända. Franklin menar att man i stället måste betrakta skogen mer som ett mysterium och behandla den varsamt. 

En annan person som tillfört mycket av ny kunskap om skog är den som återfinns bakom uttrycket ”Wood Wide Web” (engelskt uttryck för det underjordiska svampsystemet i skogen, reds. anm.) nämligen professor Suzanne Simard. Hennes nyligen utgivna bok ”Finding the mother tree” (”Att finna moderträdet”, reds. övers.) är mycket intressant och skildrar bland annat hennes kamp för att få resultaten av hennes forskning accepterad av det så kallade etablissemanget. Hennes forskningsresultat är otroligt intressanta och borde delges alla som verkar i skogliga sammanhang.

Trakthyggesbruk dras i jämförelse med så kallat hyggesfritt skogsbruk med ökade risker av allehanda slag samt försämrade egenskaper för efterföljande värdekedjor. Har vi glömt gammal kunskap? När jag läser i handboken ”Anvisningar i skogsbruk” från 1923 kan jag läsa att blädningsbruk är i många avseenden bättre är trakthyggesbruk. Mindre risk för skador av stormar, insekter och svampar.

De som ifrågasätter trakthyggesbruket anser att ett mer naturanpassat och uthålligt skogsbruk är nödvändigt. Skälen är att bevara en nödvändig biologisk mångfald, ett socialt accepterat skogsbruk och till sist även den långsiktiga ekonomin.

Jag måste nu fråga mig vilken kunskap som ska ligga till grund för svensk skogspolitik? Det förefaller som viss kunskap inte passar in den svenska modellen. Kanske kan de ovannämnda personerna besvara den frågan. Vilka kunskaper är icke beaktansvärda?

Åke Wikström

Ledamot av IVA Avd VIII Skogsnäringens teknik

Läs mer: Debatt: Skogsbruket kan inte baseras på mystik