facebooktwittermail d

”Skogsägarna ska inte representeras av virkesköparna”

Det finns många exempel på att LRF inte verkar för de små skogsägarna. Som intresseorganisation måste man hålla skogsindustrins intressen på avstånd, skriver Sverker Liden. 

Skotare kör ut virke ur skogen.
LRF borde tydligare företräda skogsägarna. FOTO: THOMAS ADOLFSÉN/SCANDINAV/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

LRF måste nu börja tillvarata de enskilda skogsägarnas intressen snarare än skogsägarföreningarnas. Den grundläggande orsaken till de låga priserna och ökande kostnadspressen på de små skogsägarna är att skogsägarföreningarna har börjat driva Skogsindustriernas intressen i LRFs styrelse. Låt mig ta några exempel.

1. Biometria. Skogsstyrelsen har underkänt en mätmetod , matrismätning, som Biometria har använt i 15 år. Biometria mäter årligen in virke för 40 miljarder, under 15 år betyder det 600 miljarder kronor. Kommer LRF som organiserar de enskilda skogsägarna att stämma Biometria och kräva att de skogsägare som har fått virket felmätt och fått för lite betalt får rättelse? Har LRFs styrelse tagit upp frågan?

I Biometrias styrelse representeras säljarna av Södra som är södra Sveriges största virkesköpare. Kan det vara en av anledningarna till att mätmetoderna inte har åtgärdats tidigare? På vilken sida står Paul Christensson som är vice ordförande i Södra?

2. Virkespriser. EU-kommissionen har gjort en gryningsräd för att reda ut om Södra och andra skogsindustrier samarbetar för att hålla nere virkespriserna till de små skogsägarna. Man har observerat att skogsindustrin betalar dubbelt så mycket för virke utanför Sverige som inom Sverige. Den viktigaste förklaringen till det är att skogsägarföreningarna har blivit köpare i stället för säljare av virke. 

Kommer LRF att organisera ett nytt förhandlingsorgan som tar över skogsägarföreningarnas gamla roll att arbeta för högre priser till  småskogsägarna och organisera dem inför kommande prisförhandlingar? Skogsindustrin och skogsägarföreningarna driver redan köpbojkotter mot skogsägare.  Nu måste en ny förhandlingsdelegation organisera säljbojkotter för högre pris.

3. Certifiering. Skogsindustrierna har beslutat att inte avsätta mer mark frivilligt men att de privata skogsägarna ska avsätta ytterligare 200 000 hektar i deras certifieringssystem. I beslutet har bland andra Södra deltagit.

Skogscertifieringens idé är att skogsindustrin ska driva miljöhänsynen om inte staten gör det. Men Sverige har en långtgående lagstiftning och undantar redan 30 procent av skogsmarken från aktivt skogsbruk. Certifieringen är därmed onödig. Till det kommer att Södra med flera bojkottar skogsägares virke på felaktiga grunder, avtalen gör skogsägarna rättslösa med mera. Varför agerar inte LRF? Är det för att skogsindustriintressen styr LRFs styrelse?

4. Köp och nedläggning av privata sågverk. Skogsägarföreningarna har köpt och lagt ner privata sågverk för att minska konkurrensen om virket trots att lokala skogsägare protesterat. Det påminner om hur skogsindustrin resonerar för att kunna hålla nere virkespriserna långsiktigt. Tycker LRFs styrelse att det är bra? Har skogsägareföreningarna förankrat strategin och de besluten i LRFs styrelse?

Södra med flera anser säkert att LRF inte har med deras affärsuppgörelser att göra, men då ska inte heller Södras vice ordförande sitta i LRFs styrelse som representant för skogsägareföreningarnas industriintressen och stoppa de enskilda skogsägarnas intressen.

LRFs styrelse och stämma måste nu börja utgå från det ägarstyrda skogsbrukets intressen snarare än skogsägarföreningarnas industristyrda skogsbruk. Förädlingsindustrin har för länge sedan lämnat LRF bakom sig.

Sverker Liden

Jägmästare och skogsägare