Skogen och den svenska modellen för ägande och hållbart brukande fortsätter att hamna i fokus när EU-kommissionen föreslår klimatåtgärder. Då skogen är nyckeln i den gröna omställningen borde det vara välkommet och innebära stora möjligheter för svenska skogsägare. Men EU-kommissionen fortsätter att sikta fel.
Den här gången kan inte regeringen och politiker vara lika senfärdiga i sin reaktion som man var med den nyligen beslutade taxonomin. Fler behöver tidigare och tydligare stå för den svenska modellen.
Taxonomin röstades nyligen igenom i EU. Nu kommer nästa regelverk som utmanar skogsbruket och skogsägare i Sverige. På dagordningen i EU är översynen av regelverket som reglerar upptag och utsläpp av kol från marksektorn (LULUCF).
Där föreslås att Sverige ska öka sin kolsänka från 34 miljoner ton till 47 miljoner ton per år. Stora arealer skog i Sverige riskerar därmed att inte längre kunna brukas. De totala avverkningarna behöver minska med drygt 15 procent.
Åter, ett EU-förslag som missar chansen att nyttja skogen som offensiv kraft i den gröna omställningen. Istället skapas ny och stor osäkerhet bland skogsägare. Den svenska modellen för skogsägande angrips. Hur ska dessa 15 procent fördelas? Ska de fördelas jämnt över Sveriges totala skogsareal? Vems mark ska tas i anspråk?
Istället för osäkerhet behöver svenska skogsägare tydliga spelregler. Investeringar i mark är långsiktiga och görs inte för snabb ekonomisk vinning. Skogsägande småbrukare bygger över tid upp bestånd som klarar av uttag över lång tid. Våra skogsägare gör skogarna mer värdefulla för nästa generation. Sverige har blivit en ledande skogsnation genom att privata ägare stått för ett hållbart brukande där uttagen inte överstiger tillväxten.
Vi som bank behöver också tydliga spelregler. Vi gör bedömningar utifrån planer och information som visar vad en skogsfastighet bär långsiktigt. Vi måste kunna lita på planer för brukandet. Men framförallt måste kunden, som står inför en stor investering, kunna lita på att de kalkyler som vi gör tillsammans går ihop. Minskade avverkningar på 15 procent eller andra restriktioner ger helt andra kalkyler.
Svenska politiker kan inte svikta eller svika här. Skogsägarna har dock börjat tvivla. I vår lantbrukspanel uppgav fler än fyra av tio att den starkaste oron, den som håller dem vakna om natten, är att staten ska inskränka ägande- och nyttjanderätten. Det är häpnadsväckande i ett land där äganderätten är grundlagsskyddad och borde vara självklar.
Svenska modellen för hållbart skogsbruk bygger på ägande- och brukanderätten. Att över 300 000 privata skogsägare brukar sin skog på ett hållbart sätt är det som byggt klimatmöjligheterna, det som gör att EU nu vill att Sverige ska bidra ännu mer. Men att äga skog är långsiktigt och då måste vi alla veta spelreglerna – skogsägare såväl som bank.
Det är därför djupt oroande att EU-kommissionen fortsätter att skapa osäkerhet. Svenska politiker har nu alla chanser att visa en annan väg.
Martin Kihlberg
Hållbarhetchef och chefsjurist på Landshypotek Bank
