Skogsdebatten är hetare än någonsin och ofta handlar diskussionen om vilken skogsbruksmetod som ska användas eller inte. Miljörörelsen kämpar för mer hyggesfritt skogsbruk och skogsindustrin för fortsatt och helst intensivare kalhyggesbruk.
Schablonskogsbruket måste få ett slut
Skogsägarna bör ta kommandot över sin skog och inte bara ställa upp på industrins krav, skriver David Ek och Andreas Larsson, Naturskyddsföreningen.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Problemet börjar redan här, alla skogsbrukare uppmanas använda en och samma metod, när det Sverige behöver är ett slut på schablonskogsbruket.
Många skogsägare har i dag en skogsbruksplan. Förenklat kan man säga att planen beskriver hur skogen på en fastighet ska skötas. De råd om skötsel av skogen i de områden som prioriterats för produktion är ofta enformiga och dåligt anpassade till naturliga förutsättningar och markägarens målbild. Här står ofta “gallring, slutavverkning, markberedning och plantering”. I vilken ordning orden kommer beror på var i cykeln skogen befinner sig när planen tas fram.
Variation och mångfald är helt nödvändig för skogen och dess arter. För att öka variationen i skogen behöver dagens schablonmässiga skogsbruk revolutioneras. Mer detaljplanering och anpassningar vid föryngring behövs. Exempelvis behöver ensartade bestånd undvikas till förmån för blandskog och trädslag bör väljas efter markens naturliga förutsättningar.
På samma fastighet bör flera olika skogsbruksmetoder användas, anpassade till området, omgivningen och naturvärdena. Utöver dessa faktorer bör skogsägarens målbild vara styrande. På detta vis kommer vi få ett mindre inslag av hyggen i landskapet. Ett landskap utan större sammanhängande kalytor kommer värna både friluftsliv och naturvärden.
Anledningarna till att skogsbruket är så enformigt i dag är många. En av faktorerna är att skogsindustrins egna virkesuppköpare både gör skogsbruksplaner och medverkar som rådgivare åt skogsägaren. I dag är vi i en situation där skogsägarna tvingas lyssnar mer på industrin de levererar till i stället för att industrin lyssnar på skogsägaren och dennes målbild. Det finns många exempel på där skogsägare känt sig överkörda av skogsindustrins aktörer.
Slutligen, den svenska skogen sköts i dag enligt en metod som varken är anpassad efter miljö eller friluftsliv. En metod som tvingat in de flesta skogsägarna i samma hörn och industrin jobbar hårt för att skogsägarna snällt ska stå kvar.
Uppmaningen till skogsägare blir då: Säg ifrån, ta kommandot och utgå efter din målbild. Ett skogsbruk där alla använder samma metod gynnar inte någon oavsett om det utgår från dagens princip med kalhyggesbruk eller med hyggesfria metoder.
Ett variationsrikt och naturanpassat skogsbruk är en förutsättning för en hållbar framtid. En framtid med motståndskraftiga skogar som producerar virke, erbjuder rekreationsmöjligheter och andra ekosystemtjänster.
David Ek och Andreas Larsson
Naturskyddsföreningen Östergötlands skogsgrupp