facebooktwittermail d

Marie Wickberg: ”Regeringen bör inse att skogen inte räcker”

Något har gått väldigt galet i skogslandet Sverige, skriver Marie Wickberg i en krönika.

Ta tillbaka initiativet över den nationella skogspolitiken, skriver Marie Wickberg i en krönika. FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Sverige har fått en ny landsbygdsminister; stort grattis Peter Kullgren. Ditt jobb är viktigt. Sedan min mormors generation har vi tagit vår mat och vår värme för givet. Det har lett oss till en situation där Sverige är självförsörjande på morötter, potatis, spannmål, socker, ägg och vissa mejerivaror, men en sockerkaka och lite potatismos mättar inte en nation.

Därför tycker jag att Peter Kullgren borde fått leda ett jord- och skogsdepartement. Varför är egentligen skogs- och jordbruksproduktion en fråga för ett landsbygdsdepartement, det är väl inte bara människor på landsbygden som vill äta mat eller ha det varmt på vintern?

Skogen dessutom är en livsnerv i Sveriges BNP, vilket betyder att skatteintäkter från skogen finansierar vård, skola och omsorg, i hela landet. Inte bara på landsbygden.

Men något har gått väldigt galet i skogslandet Sverige. De senaste årens turbulens har sått frö av oro, skapat osäkerhet, minskat investeringsviljan. Det är allvarligt och utvecklingen måste vändas.

Landsbygdsministern och övriga regeringen har flera stora utmaningar framför sig;
Bygg en långsiktig och trovärdig klimatpolitik. Skogen är avgörande för klimatet genom sin förmåga att binda kol och att ersätta fossila produkter. För att det ska bli möjligt krävs en långsiktig klimatpolitik.

Att kraftigt sänka reduktionsplikten, som styr inblandning av förnybara drivmedel i bensin och diesel, ger kortsiktiga poänger i plånboken. På sikt påverkas dock investeringar i både de gröna näringarna och andra branscher och det skapar osäkerhet kring hur vi faktiskt ska kunna nå våra klimatmål, som ännu ligger fast.

Vänd EU-attityden mot skogen. Genom strategier, initiativ och lagstiftning har EU de senaste åren flyttat fram positionerna kring skog och skogsbruk. Resultatet blir detaljreglering på ett område där EU inte har formell beslutskompetens och en syn på skogen som saknar verklighetsförankring i ett svenskt perspektiv. När fredsprojektet EU formaliserades på 1950-talet var det nog få som såg framför sig att unionen skulle bestämma över användning av svenskt sågspån.

Ta tillbaka initiativet över den nationella skogspolitiken. Under flera år har viktiga avgöranden för skogsägarna fattats av domstolar och myndigheter – inte av politiker. Problemet med detta är att du inte kan rösta bort en domare eller generaldirektör, men också att osäkerhet kring förutsättningarna lämpar sig väldigt dåligt i en bransch där det går 80 år mellan plantering och skörd.

Det här är inte nyheter Peter Kullgren eller regeringen. Vi har länge haft en riksdag som med stor majoritet ställt sig bakom den nuvarande skogspolitiken med frihet under ansvar. Ändå har utvecklingen gått mot detaljreglering och urholkning av äganderätten.

Politiken behöver välja väg och det behöver få konsekvenser i styrningen. För att det ska bli möjligt krävs en landsbygdsminister som vågar inse att skogen inte kan räcka till allt, här har jag höga förhoppningar på Kullgren.

Marie Wickberg
hållbarhetschef på Mellanskog.