”Skogen måste bli en strategisk fråga för nästa regering”
Nästa regering måste se skogen som en strategisk resurs för konkurrenskraft, klimatnytta och ökat oberoende. Kan vi nå så långt under mandatperioden är väldigt mycket vunnet, skriver förre statsministern Göran Persson.

Här skriver gästande eller fasta skribenter från när och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen eller historien. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ATL:s ledarsidas ståndpunkter. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Sverige går in i en ny mandatperiod i ett allvarligt läge. Klimatförändringarna blir allt tydligare. Säkerhetsläget i Europa är det allvarligaste på mycket länge. Samtidigt har den europeiska konkurrenskraften försvagats.
Det är tre stora frågor som ofta diskuteras var för sig men som egentligen hänger ihop. Och på få områden blir sambanden lika tydliga som i skogen.
Jag har länge talat om skogen som en strategisk tillgång för Sverige, och jag vill påstå att det perspektivet är mer angeläget nu än någonsin.
Det som är nytt är att skogen inte bara är en näringspolitisk och miljöpolitisk fråga. Den har också blivit en beredskapsfråga. Ju mer som kan produceras från en råvara som växer i Sverige, desto mindre sårbara blir vi för störningar i internationella leveranskedjor eller för utpressning från skurkaktiga stater.
Det gäller inte minst utanför våra större städer. I stora delar av Sverige finns sågverk, massabruk, pappersbruk, entreprenörer och transportföretag som ytterst är beroende av att skogen brukas. För många mindre orter handlar skogspolitiken därför om arbetstillfällen, investeringar och om möjligheten att bo kvar och bygga ett liv.
Det perspektivet behöver finnas med när skogspolitiken under åren fram till 2030 formas.
Under den gångna mandatperioden har flera långvariga frågor fått politiska svar. Riksdagen beslutade i juni om förändringar som bland annat gäller samråd, kunskapskrav och formerna för överklagande i skogsärenden. Nästa steg blir genomförandet. För en skogsägare som fattar beslut med ett perspektiv på 80 eller 100 år är förutsägbarhet inte någon detalj. Det är själva förutsättningen för att vilja investera och sköta skogen långsiktigt.
Samma sak gäller äganderätten. Samhället har självklart rätt att ställa krav när stora gemensamma värden står på spel. Men det måste också vara tydligt vem som bär kostnaden när det allmänna begränsar en enskild människas möjlighet att använda sin mark. Det är i grunden ett samhällskontrakt.
En annan fråga kommer att handla om skogens tillväxt. Det låter kanske mindre dramatiskt än många andra skogspolitiska frågor. I verkligheten är det avgörande. En skog som växer bättre binder mer kol och ger på sikt mer förnybar råvara. Här finns stora möjligheter i bättre plantmaterial, bättre föryngring, skogsskötsel och andra produktionshöjande åtgärder.
Men då krävs också kunskap. Sverige har länge varit ett av världens främsta skogsländer. Den positionen kan inte tas för given. Den tillämpade forskningen om skogsproduktion, föryngring och skogsskötsel är avgörande både för produktiviteten och för vår förmåga att möta ett varmare klimat med större risker för torka, brand, stormar och skadeinsekter.
Till detta kommer bioekonomin. Här finns en av Sveriges stora industriella möjligheter. I laboratorier och pilotanläggningar utvecklas redan produkter som kan ersätta sådant som i dag tillverkas av olja och andra fossila råvaror. Den avgörande frågan är hur fler av dessa innovationer kan ta steget från försök till industriell produktion.
Europa har själv börjat se bioekonomin i detta större sammanhang. EU:s nya bioekonomistrategi kopplar uttryckligen samman biobaserade produkter med konkurrenskraft, minskat fossilberoende och ökad motståndskraft. Sverige har mycket goda förutsättningar att vara en pådrivande del av den utvecklingen.
Det finns inga enkla svar på hur skogens alla värden ska vägas mot varandra. Biologisk mångfald ska värnas. Skogarna måste klara ett förändrat klimat. Samtidigt behöver Sverige råvaran, exportinkomsterna och jobben.
Det är just därför skogspolitiken är så viktig.
Den svenska skogen har byggts upp under generationer. De beslut som fattas under en mandatperiod får konsekvenser långt efter att dagens politiska debatter är glömda. Politikens uppgift under åren fram till 2030 blir därför att hantera skogen på ett sådant sätt att dess fulla betydelse reflekteras: en långsiktig strategisk resurs med betydelse för klimatet, Sveriges försörjningsförmåga, konkurrenskraften och möjligheten att leva och arbeta i hela landet.
Kan vi nå så långt under mandatperioden är väldigt mycket vunnet.
Göran Persson
Skogsbrukare och före detta statsminister