Skogspolitiken är regeringens surhål

Alla koalitionsregeringar har sina konfliktytor. Hade de inte haft det hade det inte varit stor mening med att ha olika partier överhuvudtaget. Det måste förhandlas och kompromissas och i varje given fråga finns det parter som är mer eller mindre vinnare och mer eller mindre förlorare. Om man kommer så långt vill säga.

PREMIUM: Skogspolitiken har gått i stå

Det verkar den rödgröna regeringen ha svårt att göra med skogspolitiken. Den har blivit ett surhål som där fråga efter fråga fastnar och inte kommer loss. Den traditionellt socialdemokratiska industrivänligheten omfattar skogsindustrin, medan det sitter i Miljöpartiets ideologiska ryggrad att vilja höja miljöhänsynen i skogen.

Slitningarna har märkts när de ministrar vars ansvarsområden överlappar i skogen, miljöminister Karolina Skog (MP) och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), först motsagt varandra och sedan sig själva när de försökt skyla över den splittring som de första uttalandena blottade.

Vill man undvika sådana öppna krockar är ”frågan bereds i regeringskansliet” det perfekta intetsägande och till intet förpliktigande svaret. Det kan betyda att man förhandlar så att leran ryker, eller att man lagt granris över hålet för att slippa se det och hoppas att det har torkat ut efter valet. Om en kompromiss kostar för mycket kan det vara värt att låta frågan sjunka till botten. För en sak vet alla som kört fast i skogen. Det finns inget sätt att ta sig upp ur ett surhål utan att bli skitig.

LÄS MER: Skog backar om artskyddetLÄS OCKSÅ: Bucht motsäger skog om artskyddetPREMIUM: Miljöministerns besked om artskyddsförordningen