Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 24 december 2020

    Forskare vill släcka bränder med vattenbomber

    CANBERRA.

    Satelliter, drönare och glidande vattenbomber. I Australien arbetar man för högtryck för att undvika en upprepning av förra årets katastrofala brandsäsong.

    Ett forskarlag i Canberra försöker ta fram ny teknik för att släcka bränder inom minuter från att de uppstått.

     De omfattande bränderna i Australien förra säsongen orsakade stor förödelse. Bilden från slutet av december 2019.
    De omfattande bränderna i Australien förra säsongen orsakade stor förödelse. Bilden från slutet av december 2019. FOTO: NSW RFS/AP/TT

    Tanken slog Roslyn Prinsley efter förra årets förödande bränder i Australien: Med all teknik vi har i dag, borde det inte gå att snabbare få stopp på dem?

    – Varför kan vi inte upptäcka de här bränderna medan de är små och släcka dem innan de orsakar all den här förödelsen, frågade hon sig.

    Prinsley är chef för strategiska forskningsinitiativ vid Australian National University i Canberra, och kanske mer lämpad än de flesta att faktiskt göra något av sina funderingar.

    Hon pratade med en brandexpert om hur snabbt man behöver upptäcka en brand innan den spridits bortom all kontroll. Svaret var möjligtvis nedslående: Upptäckt inom en minut, släckt inom fem minuter.

    Samlade en grupp

    Det låter som en omöjlighet, men Prinsley valde att se siffrorna som en utmaning, och samlade en grupp experter på ekologi, bränder och drönare, liksom rymdforskare. Och tillsammans med telekommunikationsbolaget Optus startades ett kompetenscentrum vid universitetet, där man började spalta upp vad som behövs.

     Brandmän kämpar mot höga lågor i närheten av Bilpin nordväst om Sydney i december 2019.
    Brandmän kämpar mot höga lågor i närheten av Bilpin nordväst om Sydney i december 2019. FOTO: Mick Tsikas/AP/TT

    Första steget, att snabbt upptäcka bränder, tror forskarna är möjligt via en kombination av tekniker på olika höjd. I omloppsbana runt planeten ska en satellit övervaka temperaturen. Det är som ett rymdteleskop, fast riktad mot jorden, förklarar Robert Mahony, professor i robotik.

    – Det påminner om problemen med att titta på en supernova. Vi söker efter bränder som är en kvadratmeter stora, det är mycket bakgrundsbrus som måste bort. Fördelen är att du kan täcka hela Australien. Vi tänker oss att vi kan göra mosaiktäckning var femte minut, säger han.

    På lägre nivåer tänker sig forskarna att fler satelliter, drönare och brandtorn ska användas för att upptäcka bränder snabbt.

    Längst ner ska det finnas uppkopplade brandsensorer. De är kanske snabbast på att upptäcka en brand, men det är dyrt att täcka ett stort område.

    – De behöver placeras ut strategiskt, antingen där det finns högt ekologiskt värde eller hög brandrisk, säger Marta Yebra, doktor i miljö och teknik, och fortsätter:

    – Vi håller på att titta på hur de ska se ut. Men de ska kunna upptäcka förändringar i temperatur, rök, förhöjda koldioxidnivåer eller annat som kan indikera eld.

     Marta Yebra är doktor i miljö och teknik.
    Marta Yebra är doktor i miljö och teknik. FOTO: Lannon Harley/ANU/TT
     Forskarna vill stoppa förödelsen av terrängbränder, som här i nationalparken Moreton efter det att Currowanbranden svepte förbi i januari 2020.
    Forskarna vill stoppa förödelsen av terrängbränder, som här i nationalparken Moreton efter det att Currowanbranden svepte förbi i januari 2020. FOTO: Jamie Kidston/ANU/TT

    Rök är svårt, eftersom det ser ut som exempelvis dimma, men med hjälp av avancerad artificiell intelligens och genom att kombinera med exempelvis väderdata hoppas forskarna nå framgång.

    Drönare spanar

    Men att upptäcka bränderna snabb är en sak. Att släcka dem något helt annat.

    Några av de mest omfattande bränderna har orsakats av blixtnedslag, långt ut i terrängen. Men åskoväder är relativt förutsägbara, så vet man bara att brandrisken är hög kan man skicka upp drönare i förväg.

    – Det kan vara en drönare per mil eller så, koncentrerade över området. Det första de ska göra är att bekräfta blixtnedslag, det andra är att flyga över nedslagsplatsen och bekräfta en brand med värmesensor, och därefter hänga kvar, övervaka och ge information om målet, säger Robert Mahony.

    När en brand bekräftats, är tanken att bomba dem – bokstavligen. En sorts glidflygare håller på att tas fram som ska kunna släppas från flygplan, leta sig fram till målet, fälla ut en fallskärm och därigenom släppa sin last på ett halvt ton vatten, på ungefär 50 meters höjd. Det bedöms tillräckligt för att kunna släcka ett träd som brinner till följd av ett blixtnedslag.

     Jack Gooday har arbetat med en miniprototyp av en glidflygare som ska kunna rikta in sig på små bränder.
    Jack Gooday har arbetat med en miniprototyp av en glidflygare som ska kunna rikta in sig på små bränder. FOTO: Jamie Kidston/ANU/TT

    Studenten Jack Gooday arbetar på att ta fram en miniatyrprototyp, och säger att målet är att förbättra sättet som brandbekämpning från luften sker i dag.

    – Det involverar att flyga lågt, i turbulent miljö med dålig sikt. Så det är ganska farligt. Generellt är det inte heller så pricksäkert, och du måste oftast släppa allt vatten på en och samma plats, säger han.

    Vattenglidaren, som den kallas, är en enkel konstruktion byggd mestadels i kartong, och en fördel är att omkring 20–30 stycken kan lastas ombord på ett vanligt Herculesplan, och skickas individuellt mot nystartade små bränder innan det är försent.

    Det behövs inblandning från fler företag och regeringen för att sätta fart på utvecklingen.

    Det finns också frågor om ifall forskarnas planer ens är realistiska.

    – Det är ett paradigmskifte, det går inte att göra något liknande med existerande system. Men det är där vi forskare kommer in, vi är inte rädda att ta oss an den typen av problem, säger Robert Mahony.

     Professor Robert Mahony.
    Professor Robert Mahony. FOTO: Jamie Kidston/ANU/TT

    Fakta: Så ska bränderna upptäckas och släckas

    Första steget, att snabbt upptäcka bränder, tror forskarna är möjligt via en kombination av tekniker på olika höjd. I omloppsbana runt planeten ska en satellit övervaka temperaturen. Forskarna hoppas få med en halvmeter stor disk med värmekamera ombord på satelliten Optus 12, som planerar att skjutas upp 2024 eller 2025.

    I lägre omloppsbana finns fler satelliter. Fördelen är att de är närmare, och därmed säkrare på att upptäcka bränder. Nackdelen är att det behövs ett nätverk av dem för att täcka kontinenten.

    På ännu lägre höjd kan flyg användas. Forskarna tänker sig främst ett antal drönare. Trots att de är relativt billiga går det inte att täcka hela kontinenten, eller ens en mindre del, kontinuerligt. I stället tänker sig kompetenscentret att en grupp drönare sänds upp över ett område där risken för bränder är extra stor, exempelvis på grund av att ett åskoväder väntas över en torr region.

    Även marknivån ska övervakas. Redan i dag finns brandtorn. De täcker ett mindre område, men en fördel är att de kan utrustas med infraröda kamerasystem som tidigt ska kunna bekräfta bränder.

    Längst ner ska det finnas uppkopplade brandsensorer. De är antagligen snabbast på att upptäcka en brand i närheten, men det är dyrt att täcka ett stort område.

    Källor: ANU, Optus

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen