Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 26 oktober

    Sammanhängande arealer behövs

    Att så stor andel av den skyddade marken finns i norr beror på att det behövs stora sammanhängande arealer, säger Björn Jonsson.

     Marsfjället i Vilhelmina kommun är både naturreservat och Natura 2000-område på 86 000 hektar.
    Marsfjället i Vilhelmina kommun är både naturreservat och Natura 2000-område på 86 000 hektar. FOTO: Mats Nilsson/Länsstyrelsen Västerbotten

    65 procent av den skyddade naturen finns i tio kommuner i norra Sverige, där den sydligaste är Älvdalen. I Sorsele är 52 procent av kommunen skyddad, i Jokkmokk 47 procent. Samtidigt visar rödlistan att en majoritet av de hotade arterna är knutna till södra Sveriges jordbrukslandskap.

    – Många arter behöver större sammanhängande arealer för att skyddet ska fungera, de är helt enkelt inte så stationära. Fragmentering ger ett lågt skyddsvärde, och det är svårt att hitta stora arealer i söder, säger Björn Jonsson, länsstyrelsen i Västerbotten, som motivering till den geografiska obalansen.

    Ny strategi

    – Men vi försöker sprida det över landet och fick nyligen en ny strategi för skydd av natur som ger en förskjutning söderut och närmare städerna.

    För arter kopplade till jordbrukslandskapet behöver inte heller reservat vara det bästa skyddet. Där kan det i stället krävas någon form av aktivt brukande.

    – Man måste också vara medveten om att mycket av den skyddade marken i fjällkommunerna inte är produktiv skogsmark, utan finns i fjällmiljö. Det är ordentliga arealer, men inte produktiv skogsmark, säger Björn Jonsson.

    Till toppen