Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 3 maj

    Nygammal skogsägare satsar långsiktigt

    Staberg, Falun

    Med nästan 300 000 hektar skog men ingen industri är Kopparfors en udda fågel bland svenska skogsägare.

    – Det är svårt att hitta representation, vi passar inte in någonstans, säger vd Lars-Erik Wigert.

     ”Det finns påtagliga likheter mellan Kopparfors och enskilda skogsägare. Vi har skogsägarens syn på verksamheten, inte industrins, och vill ha mer betalt för virket”, säger vd Lars-Erik Wigert.
    ”Det finns påtagliga likheter mellan Kopparfors och enskilda skogsägare. Vi har skogsägarens syn på verksamheten, inte industrins, och vill ha mer betalt för virket”, säger vd Lars-Erik Wigert. FOTO: Ulf Aronsson

    Lars-Erik Wigert har jobbat 32 år på Stora Enso Skog och därefter 11 år på Bergvik, som förvaltade delvis samma skogar. Nu är han vd för Kopparfors Skogar, där en del av Bergviks skog hamnade efter delningen 2019.

    Men som svar på frågan om han kan företagets skogar efter alla år så skrattar han bara.

    – Nej, nej, det är alldeles för mycket, 285 000 hektar, säger han.

    Långsiktig förvaltning

    Innehavet utgör 1 procent av Sveriges skogsareal. Det borde placera företaget på topp-tio-listan över landets största skogsägare, någonstans efter Sveaskog, börsbolagen, AMF och kyrkan.

    – Vi fäster ingen större vikt vid storleksrankning. Vi är tillräckligt stora för att kunna ha en egen heltäckande organisation för vårt uppdrag, säger Lars-Erik Wigert.

     Trots ett utspritt innehav är Kopparfors olika block av skogsmark tillräckligt stora för rationellt brukande, samtidigt som det ger en riskspridning.
    Trots ett utspritt innehav är Kopparfors olika block av skogsmark tillräckligt stora för rationellt brukande, samtidigt som det ger en riskspridning. FOTO: Kopparfors Skogar

    Uppdraget lägger större vikt vid långsiktig förvaltning av innehavets värde än vid att leverera kortsiktig avkastning, och Kopparfors gör det mesta själva. Allt utom avverkning och terrängtransport görs i egen regi och under ledning av egen personal, medan skogsvården köps in.

    Innehavet är spritt över Mellansverige och södra Norrland, med lokalkontor i Falun, Ljusdal, Sysslebäck och Ockelbo.

    – De olika blocken är tillräckligt stora för att brukas rationellt var för sig, och det var en strategi vid uppdelningen av Bergvik att finnas i olika geografier för att få riskspridning. Det är också viktigt att finnas på plats med lokalkontoren, att finnas närvarande på bygden och visa att vi har skogsägarens syn, inte industrins, på det hela.

    Udda fågel

    För utan kopplingar till industrin har Kopparfors kanske mer likheter med en enskild skogsägare än med bolagsskogen. Det som skiljer är storleken, Kopparfors avverkar runt 700 000 kubikmeter per år, vilket också gör dem till en lite udda fågel bland svenska skogsägare. Men ensam är inte alltid stark.

    – Vi har ett behov av att vara representerade på något sätt, inte minst med tanke på att det finns både ett nationellt och ett EU-perspektiv som påverkar skogsbrukandet, säger Lars-Erik Wigert.

    Gysinge Skog, som också bildades vid delningen av Bergvik, är till exempel medlem i Mellanskog.

    – Hittills har vi valt att inte vara med i någon skogsägarförening. Det är svårt att hitta representation, vi passar inte in någonstans. Vi är för stora för LRF Skogsägarna och har ingen industri så vi kan inte vara med i Skogsindustrierna. Vi har funderat på Jordägareförbundet.

     En del av de blånande höjderna runt Falun hör till Kopparfors innehav, och där ligger också ett av företagets lokalkontor.
    En del av de blånande höjderna runt Falun hör till Kopparfors innehav, och där ligger också ett av företagets lokalkontor. FOTO: Ulf Aronsson

    Kan agera fritt

    Men Kopparfors har ändå en koppling till skogsindustrin. Företaget är helägt av Wallenbergkontrollerade FAM, som också är näst största delägare i Stora Enso.

    – Vid delningen av Bergvik följde det med trakter som redan var kontrakterade med Stora Enso. Hittills har vi valt att sälja alla avverkningsrätter till dem och har en bra relation med Stora Enso, men framöver kan vi agera mer fritt på marknaden. Vi ser positivt på FAM som ägare, det innebär att vinsterna från skogen genom Wallenbergstiftelserna går till att stötta svensk forskning och utveckling, bland annat inom skog.

     Namnet förpliktigar. Kopparfors tidigare har funnits som bolag med både skog och industri i Kopparberg och Gävleborg sen 1854. Nu är det enbart skog som gäller.
    Namnet förpliktigar. Kopparfors tidigare har funnits som bolag med både skog och industri i Kopparberg och Gävleborg sen 1854. Nu är det enbart skog som gäller. FOTO: Kopparfors Skogar

    Efter att ha funnits ett par år tycker Lars-Erik Wigert att Kopparfors har kommit i gång bra. Framåt ser han stor potential i bättre användning av all digital information som finns tillgänglig och att rationalisera traktplaneringen. Men själv kommer han inte att vara med så länge till.

    – Jag har sagt att jag kör till 70, så ett år till. Sedan ska jag jobba med min egen skog.

    Kopparfors Skogar

    Bildades: 2018.

    Ägare: FAM, som i sin tur ägs av de tre största Wallenbergstiftelserna.

    Markinnehav: 285 000 hektar, varav 230 000 produktiv och 195 000 hektar som brukas.

    Antal anställda: 25.

    Omsättning 2020: 326 miljoner kronor.

    Resultat 2020: 119 miljoner kronor, plus 163 miljoner kronor genom omvärdering av växande skog.

    Övrigt: På Kopparfors marker finns 145 vindkraftverk som står för cirka 10 procent av företagets intäkter.

    Källa: Kopparfors

    Namnet Kopparfors historia

    Kopparfors grundades 1854 som Kopparbergs och Hofors Sågverksbolag, när Hofors bruksägare och Stora Kopparbergs Bergslag ville säkra tillgången på skog. 1880 köpte bolaget Svabensverks bruk med skogar i Gävleborgs och Kopparbergs län, och 1887 inköptes Ockelboverken. 1906 blev Wallenbergsfären huvudägare och 1912 börsnoterades företaget, som 1937 bytte namn till Kopparfors AB.

    I slutet av 1970-talet hade Kopparfors sågverk och sulfatfabrik i Norrsundet samt bruk i Gästrike-Hammarby och Fors, en omsättning på drygt 900 miljoner kronor och 2 400 anställda. 1977 blev Kopparfors ett helägt dotterbolag till AB Papyrus och 1987 införlivades det i Stora Enso.

    Källa: Wikipedia

    Lars-Erik Wigert om:

    Namnet Kopparfors:

    ”Det var ledigt och valdes av Marcus Wallenberg, ordförande i FAM. En stor del av marken har hört till Kopparfors, och på bygden är det uppskattat att återuppliva namnet. Kopparfors var ett starkt varumärke tillbaka i tiden, så det förpliktigar.”

    Virkespriser:

    ”Vi vill ha bättre betalt för virket, nu får vi 230 kronor per kubikmeter för massaveden minus transportavdrag. För att kunna satsa på naturvård måste skogsbruket vara lönsamt.”

    Att ha körskador och traktdirektiv som prioriterade områden:

    ”Körskador är ett område som behöver ständigt fokus för att minimera negativ påverkan, och körskador upplevs negativt av människor som rör sig i skog och mark. Traktdirektivet är ett recept på hur drivningen ska gå till och devisen är ‘Tydlig beställning – egenkontroll och stickprov från beställaren’.”

    Hyggesfritt:

    ”Jag har lite svårt att se nyttan med så kallat hyggesfritt skogsbruk. Hyggena är generellt inte stora i dag, vårt medelhygge är 7 hektar och bryts av trädgrupper, kantzoner och hänsynsytor. Debatten känns snarare som en reaktion på gångna tiders hyggesbruk än på dagens certifierade skogsbruk. Hyggesfritt finns som ett verktyg i lådan och vi kommer att använda det på delar av de 5 procent som brukas med anpassade skötselmetoder, men inte generellt.”

    Viltförvaltning och fodertillgång:

    ”Det är för höga skadenivåer från viltbetning och en bra bit kvar till målet. För oss är acceptabla betningsskador överordnat intäkterna från jakten. Hyggesbruket gynnar viltet genom att det skapar foder, det var bland annat det som gav älgboomen på 1980-talet.”

    Att ha skog i några av Sveriges mest vargtäta områden:

    ”Rovdjuren gör viltförvaltningen mer komplicerad. Det påverkar hur jakten genomförs, och gör det svårt att använda hundar samtidigt som älgarna blir mer vaksamma. Närvaron av rovdjur kan också innebära att jägarna vill ha upp viltpopulationerna för att det ska räcka till bägge. Den som trodde att rovdjuren skulle lösa betningsproblematiken är nog besviken.”

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen