Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 17 december 2018

    Vissa indikatorarter vanligare i produktionsskog än i reservat

    – Vi ifrågasätter om flera av arterna verkligen kan användas som indikatorer på gammelskogar.

    Det säger forskaren Matts Lindbladh sedan en studie visat att talltitan var allra vanligast i 55-årig produktionsskog.

     Fel miljö? Talltitan, indikatorart för gammelskog, var vanligast i 55-årig produktionsskog av gran enligt en ny undersökning från SLU.
    Fel miljö? Talltitan, indikatorart för gammelskog, var vanligast i 55-årig produktionsskog av gran enligt en ny undersökning från SLU. FOTO: Matts Lindbladh/SLU

    Forskare från SLU i Alnarp har undersökt 50 barrdominerade skogsbestånd i östra Småland för att se hur skogarnas olika strukturer påverkade fågelfaunan. Bestånden var antingen 55- eller 80-årig produktionsskog av tall respektive gran, och dessutom fanns tio naturreservat som referens.

    Flest totala antalet arter fanns i reservaten, följt av bestånden med 80-årig granskog. Sex arter fanns enbart i tallbestånd medan sju bara fanns i granbestånd. Forskarnas slutsatser är därför att en ökad förgraning kan komma att påverka vissa fågelarter, att reservaten är viktiga för mångfalden och att en förlängd omloppstid kan vara positiv för fåglarna.

    Talltita vanligast i yngre skog

    Men även i de yngre bestånden fanns en hel del fåglar. Bland annat flera arter som enligt miljökvalitetsmålen är indikatorer på äldre skog. Exempelvis fanns talltitan i 65 procent av alla inventerade granbestånd, och var dessutom allra vanligast i den 55-åriga produktionsskogen av gran. Indikatorarterna trädkrypare, svartmes och tofsmes fanns i 85, 60 respektive 40 procent av de undersökta produktionsskogarna med gran.

     ”Styrkan med vår undersökning är att den gjorts mitt inne i bestånden av produktionsskog, och det är nog skogar som fågelskådare sällan varit i”, säger Matts Lindbladh.
    ”Styrkan med vår undersökning är att den gjorts mitt inne i bestånden av produktionsskog, och det är nog skogar som fågelskådare sällan varit i”, säger Matts Lindbladh. FOTO: SLU

    – Man kan ifrågasätta om flera av de här arterna verkligen ska användas som indikatorer för strukturellt komplexa gammelskogar, åtminstone i södra Sverige, säger Matts Lindbladh, en av forskarna bakom studien.

    Varför ses de då som indikatorer på gammelskog?

    – Det baseras troligen på data från Svensk Fågeltaxering. Den bygger på inventering längs systematiskt utlagda standardrutter, med saknar koppling till vegetationen. Styrkan med vår undersökning är att den gjorts mitt inne i bestånden av produktionsskog, och det är nog skogar som fågelskådare sällan varit i.

    Stabil situation för skogsfåglar

    Matts Lindbladh tycker inte att det utifrån studien går att dra några generella slutsatser kring andra indikator- eller signalarter, som bland annat används för att identifiera nyckelbiotoper.

    – Om man accepterar den totala omdaning som gjorts av landskapet de senaste hundratalen åren så är situationen för många skogsfåglar stabil, med undantag för arter som mellanspett och vitryggig hackspett. Det är större bekymmer för andra artgrupper. Det är bättre nu än för 30-40 år sen när skogarna brukades som hårdast, men det är andra arter och troligen mycket mer artfattigt än för 100 år sen.

    Indikatorarter

    Fågelarter som är indikatorer för äldre skog enligt regeringens miljökvalitetsmål för levande skogar:

    Trädkrypare

    Talltita

    Svartmes

    Tofsmes

    Lavskrika

    Tjäder

    Domherre

    Tretåig hackspett

    Lappmes

    Till toppen