Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Skog 19 maj 2015

    Hunden som jagar barkborrar

    Annette Johansson och hennes två malinoishundar Aska och Hiro är något så ovanligt som barkborrekipage. De ägnar sommarhalvåret åt att inventera skogarna på jakt efter barkborreangrepp.

    På jakt efter skadegörare. Med hjälp av barkborrehunden Aska hjälper Annette Johansson skogsägare att hitta träd som angripits av barkborrarna. Skadeinsekterna använder sig av doftsignaler som aska kan söka upp.
    Bild 1/2På jakt efter skadegörare. Med hjälp av barkborrehunden Aska hjälper Annette Johansson skogsägare att hitta träd som angripits av barkborrarna. Skadeinsekterna använder sig av doftsignaler som aska kan söka upp.
    Stort behov. Under vår och sommar har Annette Johansson och hennes hundar fullt upp med att hjälpa skogsägare att hitta angripna träd.
    Bild 2/2Stort behov. Under vår och sommar har Annette Johansson och hennes hundar fullt upp med att hjälpa skogsägare att hitta angripna träd.

    – Barkborrarna kommunicerar genom feromoner, doftsignaler, som hundarna kan söka upp, berättar hon.

    Fick göra något annat

    Annette Johansson från småländska Norrhult har varit aktiv med hund i många år.

    Hon har tävlat och haft räddningshundar. När hennes dåvarande schäfertik Meja skadades och fick höftledsprotes var hon inte längre välkommen på tävlingsbanorna eller som räddningshund.

    – Av någon anledning klassas en protes som doping så vi var tvungna att hitta på något annat att göra.

    Efter stormarna

    Det här var 2008 när stormarna Gudrun och Per fortfarande fanns färskt i minnet och barkborrarna frodades som aldrig förr.

    En dag fick Annette Johansson frågan om inte hundar kunde hitta barkborrar.

    – Det var där och då som iden föddes. Jag som inte hade den minsta skoglig anknytning annat än att vistas i skogen, började ta reda på så mycket jag kunde om granbarkborren.

    Hon fick kontakt med professorn Fredrik Schlyter på SLU i Alnarp som tyckte att iden var spännande att testa.

    Kommuncerar med doft

    Hon fick syntetiska feromoner att träna på och ännu mer kunskap om granbarkborren.

    – För att övervinna ett träd behöver barkborrarna vara väldigt många, flera tusen, och för bli så många så kommunicerar de med doft. Det är denna doft som hundarna kan känna.

    2009 genomförde Annette Johansson och hennes Meja sitt första barkborresök och sedan dess har det blivit många.

    Numera finns inte Meja längre men har ersatts av malinoiserna Aska och Hiro.

    Har fullt upp

    Under vår och sommaren har de och Annette Johansson fullt upp med att hjälpa skogsägare att hitta angripna träd.

    – Jag har lärt mig att känna igen riskskog och hundarna söker framför mig. När de markerar ett träd kontrollerar jag om fler träd är angripna intill det hundarna markerat, märker ut platsen med GPS, snitslar trädet och rapporterar in hur stort angreppet är så att skogsägaren kan åtgärda det.

    Hon berättar att hon alternerar de två hundarna men att hon själv går åtta timmar i skogen varje dag.

    – Man måste vara i god fysisk form, annars orkar man inte.

    Finns plats för fler

    Under vinterhalvåret utbildar Annette Johansson och hennes företag Snifferdogs Sweden nya barkborreekipage.

    Så det finns en marknad för fler barkborrehundar?

    – Ja, absolut. De kommer att behövas. Problemet blir större och större, de blir fler när klimatet blir varmare.

    Granbarkborren

    Granbarkborren är bara några millimeter stor, men en besvärlig skadegörare i Sveriges granskogar. När det blir varmt på våren och försommaren börjar barkborrarnas vårsvärmning. De lämnar övervintringsplatserna och flyger iväg och letar efter lämpliga träd att lägga sina ägg i.
    För att övervinna trädets försvar behöver barkborrarna vara flera tusen som attackerar trädet samtidigt. För att samordna attacken kommunicerar de med feromoner (doftsignaler).
    Två till tre veckor efter angreppet lämnar föräldradjuren trädet för att lägga en syskonkull i ett annat träd. Sex till åtta veckor efter angreppet är den nya generationen barkborrar flygklara och lämnar trädet för att angripa ett nytt träd.
    (Källa: Snifferdogs Sweden)

    Relaterade artiklar

    Till toppen